Dagens Nyheter – 31 januari 1867, sida 2

honom att vittna emot Henry egentligen derföre att han visste det mamsell Browning höll denne kär: Han förklarade att han, fullkomligt okunnig om hvad som händt, blifvit villfrågad när och hvar han sist sett Carely, och att då han; utan att ana anledningen till denna fråga; svarat att-han gått förbi honom och Ringer på bron, polistjenstemannen antecknat hans namn samt tillkännagifvit att han skulle bli kallad såsom vittne. Han nödgades sålunda inställa sig inför rätten och kunde icke göra annat än säga sanningen: Han var dock så orolig för att hans uppförande skulle nedsätta honom i Annies ögon att han vidtog ett försigtighetsmått, som vi redan omnämnt, och som bestod uti att sända samma förklaring till fången. För den händelse att de älskande skulle komma i tillfälle att meddela sig med hvarandra, var det af vigt att han stod väl hos dem båda; Annie förstod naturligtvis icke, af hvilken stor vigt den omständighet var, som Foxall meddelat juryn; men äfven om hon gjort det, skulle hon ha ansett att kan handlat mycket rätt och att han bort handla sammalunda; äfven om hennes fästmans lif, i stället för hans lycka; hade stått på spel: Till sin icke ringa förtjusning blef Foxall vid sin återkomst mycket vänligt mottagen af den unga flickan: Van att bedöma andra efter sig sjelf trodde hon att han talade uppriktigt; då han påstod att ham icke längre närde den ömma känsla; han förut byst för henne; och som han endast i egenskap af älskare vas rit henne misshaglig, håde hon ingenting emot att vara hans väninna;