Dagens Nyheter – 31 januari 1867, sida 2

goras, alvensa på flera omkostnader. Frih. Liljencrantz framlade förslag till en ministerstat, som, oaktadt betydliga nedsättvingar i de nu utgående lönerna, ändock gaf högre löner, än Holland och Danmark betala. Grefve Manderström förmenade att motionären saknade kännedom och erfarenhet om de vidrörda förhållandena utomlands. Danmark betalar, i förhållande till sin folkmängd, vida mer för sin diplomatiska kår, än Sverge-Norge. Holland kan aflöna sina sändebud så lågt emedan det har god tillgång på rika personer som bestrida platserna med egna uppoffringar. Agenter af högre rang kunna utöfva större inflytande. Sverges kostnader för diplomater äro, i betraktande af myntvärdets förändring och lefnadskostnadernas stegring, vida mindre än för hundra år sedan. Inom departementets expedition tillåta göromålens mängd icke att förena särskilta befattningar eller att indraga förste sekreterären, emedan han måste föra protokollet i statsrådet. Hr Jöns Persson lade regeringen på hjertat folkets oförmåga att bära högre skatter. Frih. Liljenerantz gendref grefve Manderström. Vid jemförelsen med Danmarks utgifter hade grefven utelemnat bidragen från konsulsfonden och från Norge. Han sökte visa att tjenstemännen inom expeditionen hafva ganska litet att göra. Medelst utdrag af räkenskaperna för 1865 visade han flera oegentligheter vid diverse omkostnader, uppgående till stora summor. Hr Hedlund instämde med motionären i fråga om besparingarne. Att diplomatiska befattningar kunna vara öfverflödiga, bevisas deraf att innehafvare af sådana långa tider icke varit på sin post: Då trontalet gifvit vid handen att regeringen ej önskar blanda sig i Europas frågor, kunna vi saklöst undvara diplomaterne. Desse ha försummat att meddela utlandet riktiga underrättelser om svenska förkållanden, när desse der blifvit offentligt vanställda; likaså att meddela Sverge underrättelse om förhållanden utrikes, som kunna vara af intresse för oss. Vanligen äro de äfven fremmaånde för folkviljan, hvilken numera väsentligen bestämmer staternas förhållande till hvarandra. En af hr Hierta dagen förut framställd interpellation angående utrikeskabinettets hemliga utgifter blef icke i går förmiddag besvarad. NORDVESTRA STAMBANAN. Förslag var väckt om ny undersökning angående denna banas riktning. Carlstadsliniens anhängare (hrr Hierta, Ribbing, Muren m. fl.) beklagade att man ville upprifva ett redan fattadt beslut: — Norums-liniens anhängare (hrr Lindström, Hedlund, Erik Ersson m.fl.) ansågo fördelaktigt om den föreslagna förändringen kunde åstadkommas. Hr Hedlunds motion om indragning at annandagarne och andra öfverflödiga helgdagar biträddes och försvarades af hr Grafström och frih. Alströmer, men bestriddes starkt af hr Hedengren (på Riseberga), hr J. Rosenberg från Skåne m. fl. . Bland de märkligaste väckta motioner.äro af: Hr Björck: att riksdagen för sin del måtte besluta de centrala embetsverkens ombildning samt hos K. M:t anhålla om nådig proposition med förslag till embetsverkens organisation och tjenstemännens ställning. Hr Siljeström: angående folkundervisningens ordnånde; om skjutsskyldighetens och brefpostföringens skiljande från jordbruket samt användande af postverkets besparingar till ytterligare utsträckning af postdiligensväsendet. Hr Jonas Andersson: om skjutsningsbesvärets reglerande. i r Meyerberg: om folkskolelärare-seminariernas ombildning samt om användande för sådant ändamål af besparingarna å anslagen till folkskoleväsendet. Hr Svensn: om ändring i kommunalförfattningarna i hvad de angå röstberäkning. j Hr Key: rörande omorganisation af jernvägsadministrationen. Hr Öhlin: angående grundräntans kapitalisering och inlösen m. m. Hr C. A. Larsson: om inskränkning af utgifterna under hufvudtitlarne. , För inseende, jemte talmännen och vice talmännen, öfver riksdagens kansli utsågos hrr Sjöbery med 122 och Leffler med 71 röster. Närmast i röstetal var hr Bergstrcm med 33 röster: Vid derefter förrättadt val till 3 ledamöter i — ?? pr) 00