Dagens Nyheter – 29 januari 1867, sida 3

Stadens olika delar eammanbindas genom väl diga svängbroar, hvilka öppnas och stängas med stor lätthet, då ett eler flera fartyg skola passera utför floden till sin lossningsplats. Längs bålverket ligger en väldig timmerflotta med en cirkel af skenor på mid:en, och på dessa löpa hjulen, på hvilka bron hvilar, lätt och fort; blott derigenom att elt par man med handspakar vridakringen axel, hvilken sitter midt under bron, som på detta sätt svänges till sidan och öppnar farleden för fartygen. Lika verksamt, som lifvet till lands och sjös är på söcknedagarne, lika stilla och dödt är allt på sönoch helgdagar. Affärerna hvila, kontor och butiker äro stängde, en djup stillhet hvilar öfver affäreqvarteret, der blott få menniskor bo, och alla öfverlemna sig åt den fullkomligaste hvila efter veckans verksamma lif. Det är såsom om der idoga staden med dess hundratusen menniskor på en gång vore utdöd, öfverallt stängdt och släckt, tomt och öde; man har svårt att fatta, att man är på summa ställe, som för så kort tid sedan var skådeplats för så mycken verksamhet, för ett döfvande larm och buller, som öfvergår all beskrifning. Ute i stadens aflägsnaste qvarter eller dess omgifningar njuter amerikanaren af hvilodagen på sin villa; eller, då vädret tillåter, genom utfarter med sin familj i fjäderlätta eleganta åkdon, med hvilka de snabbfotade hästarne flyga åstad, såsom vore det dem ett nöje och icke en börda. Då man iatet åkdon har, måste man nöja sig med att gå på sina ben och taga lifvet i skärskådande från denna lägre ståndpunkt; man har härifrån i alla fall utsigt till att en gång sjel kunna få åka så bra, som någon annan, och en sådan utsigt är, efter mständigheterna, icke så fåvisk här i nya verlden, som framför allt kräfver örnöjsamhet af sina barn. pF. A.