Dagens Nyheter – 29 januari 1867, sida 2

hela gräsligheten af det straff, som blifvit honom ådömdt. Då han uppsteg från halmbädden, var han sig icke mera lik. Alla de känslor, som förr brunnit i hans bröst, hade slocknat; han var blott en skugga af sig sjelf. Han gjorde allting mekaniskt; när man gaf akt på honom; var man färdig att tro det man såg en maskin i stället för en lefvande och tänkande varelse. Det ends, som intresserade honom, och hvarpå han med en viss längtan tänkte, var den förestående sjöresan;: Han önskade komma till fjerran land bland obekanta menniskor. Omsider randades den dag, då affärden skule ske: Seglen hissades på de dömdes skepp; vinden fyllde seglen — och Carely könde ingen saknad; när han såg sin fädernejords strand försvinna under horizonten. Han hoppades blifva lyckligare i den nya verlden; än han nu var, och detta med skäl; ty ehuru denna nya verld var hans stjufmoder; kunde boa icke komma att behandla honom mere hjertlöst än den gamla verlden — hans egen moder — gjort.