Ned med bankerna! En sannsaga. I staden Sillköping bodde en gång en gam mal kamrer Sparberg, som genom flit och omtanka samlat sig en förmögenhet af 10,000 rdr. Mån om att få sitt kapital säkert och fördelaktigt placeradt, insatte han detsamma i stadens bank. I närheten af staden bodde possessionaten Plogman på sin egendom, till hvilkens ordentliga skötande han saknade rörelsekapital, Bekant med Sparberg vände han sig till honom med det förslag att Sparberg skulle uttaga sina pengar ur banken och låna dem åt Plogman emot inteckning i hans egendom. Sparberg nekade, emedan han ville bafva sina pengar lätt tillgängliga i fall han skulle vilja använda dem i någon affär. Om jag, sade Sparberg, ett år eller par härefter skulle säga upp mina pengar, kunde du kanske icke få låna några att betala med, egendomen finge då gå under klubban och jag, som icke förstår landtbruk och icke har större förmögenhet än mina 10 tusen, finge lof att köpa landtegendom för 50,000 för att icke förlora mitt kapital, ty om jag icke missminner mig har du 40,000 i hbypothekslån: Jag låter då heldre mina pengar stå qvar i banken: Ja, svarade Plogman, de fördömda bankerna NNE ESSENS AAA RE RANA