Dagens Nyheter – 28 januari 1867, sida 3

Utrikos-Nyheter. KEJSAR NAPOLEONS EFTERGIFTEB. I Napoleons skrifvelse till statsministern Rouher om vissa friheters irföraude heter det bland annat: I flera år har jag rådgjort med mig sjelf, huruvida våra statsinrättningar hade nått fullkomlighetens gräns (!) eller om icke nya förbättringar borde införas. Det gäller att göra ett slut på den ledsamma ovissheten. Intill nu har ni, hr minister, fått modigt kämpa i mitt namn för att tillbakavisa tidsvidriga fordringar(!) och åt mig öfverlemna initiativet till nyttiga reformer, när tiden dertill syntes mig kommen. Nu anser jag det möjligt att gifva kejsardömets institutioner all den utveckling, hvaraf de äro mäktiga, och att gifva de offentliga friheterna en ny utvidgning, utan att den makt, som nationen anförtrott mig, derigenom utsättes för fara. Den plan jag för mig uppgjort består i att förbättra de ofullkomligheter, som tiden lagt i dagen, och att låta de framsteg ega rum, som öfverensstämma med våra vanor och förhållanden. Ty att regera är att begagna den vunna erfarenheten och förutse hvad framtiden kräfver. Adressdebatten i lagstiftande församlingen bar icke ledt till det önskade resultatet, den har mången gång onödigtvis satt den allmänna meningen i en passionerad rörelse och föranledt gagnlösa ordstrider. Den skall derför aflösas af interpellationsrätten, Alla ministrarne skola försvara sina förvaltningsåtgärder i senaten och lagstiftande kåren. Tryckfrihetsmål skola uteslutande pröfvas af domstolarne, och församlingsrätten skall på nytt ordnas inom de gränser, som föreskrifvas af den allmänna säkerheten.(!) Min regering, som velat hafva en fast grund under sina fötter, ser sig numera i stånd att genom de af mig betecknade mått och steg bringa regeringens makt och folkets frihet i öfverensstämmelse med hvarandra. Mitt ord går i uppfyllelse. Långt ifrån att rubba den grundval, som under femton års lugn och förkofran vunnit stadga, vill jag fastmer ytterligare befästa den, i det jag sätter mig i ett innerligare förhållande till de stora statsorganismerna, i det jag gifver statens medlemmar nya lagliga garantier, i det jag ändtligen kröner den byggnad, som af nationens vilja är uppförd. . Det kejserliga brefvet har åtföljts af ett dekret, som sätter de deri antydda förändringarna i verket. I stället för adressen träder interpellationsrätten, som dock ej får begagnas förrän två utskott i senaten och af fyra i lagstiftande kåren dertill samtyckt. Kammaren skall derom besluta genom att antingen helt enkelt öfvergå till dagordningen eller till regeringen aflåta interpellationen med angifvande af dess föremål. (Enskilda representanter få således icke interpellera.) Hvarje minister kan på kejsarens särskilda befallning få i uppdrag att representera regeringen hos kammaren. ITALIEN. Tisdagen i förra veckan mottog konungen den deputation, som blifvit utsedd att till honom öfverlemna deputerade kammarens adress till svar på trontalet. Konungen höll ett kort tal till deputationen; i hvilket han, efter att hafva uttalat lyckönskningar öfver den utveckling Italien redan nått, sade att. det nu återstodo blott tvenne frågor att lösa — frågan om finanserna och den romerska frågan. Hvad finanserna beträffar, sade han sig hoppas, att svårigheterna inom kort skulle utjemnas och att signor Scialojas finansberättelse skulle sprida mycket ljus i saken. I fråga om Rom åter, yttrade konungen, att detta var en fråga som tiden skulle lösa på ett för nationens önskningar tillfredsställande sätt. National-komiten lät för kort tid sedan anställa en husvisitation hos en vid Via della Vite boende person, hvilken var väl känd för sina legitimistiska åsigter. Denna visitation utfördes efter en plan, som ofta användts och alltid med framgång. Tre eller fyra pålitliga personer utklädas till påfliga gensdarmer och sbirrer. De uppträda i den påfliga polisens namn och passa noga på, att infinna sig, då herrn i huset icke är hemma. De förklara, att de handla på befallning från högre ort, anmoda husets tjenstefolk att biträda vid visitationen, hvilken tillsägelse desse med beredvillighet efterkomma; de lägga beslag på alla papper, hvilka förseglas; vidare uppsättes ett protokoll, som de närvarande få underteckna, och då de aflägsna sig, medtaga de allt, hvarpå de lagt beslag. Vid nu ifrågavarande tillfälle lära de funnit och medtagit några vigtiga papper. Rättelso, I förra numret står i utrikes-afdelningen under rubriken Serbien: de kristna slavarne, hvilket härmed rättas till de kristna slaverna.