Dagens Nyheter – 26 januari 1867, sida 3

skrifvande, predikande eller målande — gom 1 det upphöjdas tjenst går till underjorden för att söka materialerna till sin verksamhet, den är ovilkorligen stadd på afvägar. Att gå öfver ån efter vatten anses i allmänhet för orimligt; men att afmåla Gehenna på sin sköld, då man kämpar för himmelriket, eller att fördjupa sig i afgrunden för alt anvisa vägen till himlen, det är icke stort mera välbetänkt. Det är redan illa nog, att man rätt ofta träffar predikanter, hvilka knappast kunna öppna munnen utan att man hör agråt och tandagnisslan, hväsandet af cden orm, som icke dör och sprakandet af cden eld, som icke skall utsläckt varda — åtminstone egna dessa herrar sig icke synnerligen väl till apostlar för kärlekens religion; men värre är det med de andliga skalder, hvilka icke kunna låta sig nöja med att bemta sina bilder ur bibeln, utan fylla tjocka luntor med sina egna helvetesfantasier. Eller har kanske icke Beelzebub gjort helvetet hett nog, eftersom de fromme af fri vilja erbjuda sig till att tjenstgöra såsom påeldare? Man vore nästan frestad att tro detta; då man står och betraktar något af dessa diaboliska mästerverk, eller får höra någon af dessa i underjorden väl lokaliserade predikanter, hvilka stundom blifva till den grad värmde af detta sitt favoritämne, att man riktigt tycker att det osar beck och svafvel om dem ; . : Men nu har jeg så länge hållit på med heta saker, att det börjar ryka om pennan också; Varm har jag blifvit sjelf till på köpet, och i förhoppning att posten icke i qväll leker kurra gömma, skyndar jag ut igen till min vän presten, som förmodligen går der ute på Norrbro och svär öfver kölden, och tackar honom på det förbindligaste för det varma handslaget, som åtminstona för en stund gaf de på manuskript ropande sättarne dernere någonting att göra. Säger läsaren amen härtill, är det så mycket bättre.