Dagens Nyheter – 26 januari 1867, sida 3

enda fara jag ser uti att vistas der, liggeri den långa vackra flickans ögon, yttrade herr Robert, i det han ordnade sin halsduk med en manlig min: Ni är för resten en ljus fogel,; som talar om ställets farlighet. Hvem förde mig dit första gången? Det skulle roa mig att få svar på den frågan: — Åh, ni vet ju att jag gjorde det endast derföre att ni var vid dåligt lynne; svarade herr Cleverdon; jag tänkte att en komisk visa skulle muntra er en smula; såsom förhållandet plär vara med mig: När jag varit strängt sysselsatt hela dagen här på kontoret, och jag blifvit nästan yr i hufvudet af det oupphörliga räknandet; går jag någongång dit; för att förströ mig litet: Dessutom är jag en stadgad man; hvilken icke kan förledas till några extravaganser. Men ni är ung och kan lätt bli vilseförds Jag är verkligen ledsen öfver att jag någonsin. talade om för er att man får höra glada sånger på detta ställe; ty efter hvad jag förnummit, fruktar jag att man der äfven utsättes för frestelser; som kunna vålla ens olycka, och . . : Herr Robert afbröt honom genom ett ljudligt skratt: — Ah! jag har funnit vägen till deras biljard, om det är den ni menar: De ville icke alls släppa mig in i det rum; der detta spel bedrifves, men jag var ej den som lät afvisa mig: Jag tror också att man der i huset kan finna en kortlek och en kammare, der den handteras; om man ser sig riktigt väl omkring: så — Jaså, utropade herr Cleverdon; i det han