Dagens Nyheter – 25 januari 1867, sida 3

Hvarjehanda Syheter. Underbart! En engelsman, som reste på Mississippifloden, berättade för sina reskamrater en mängd alltför öfverdrifna historier om Londons tjufvar. En herre från Cincinnati lyssnade länge och uppmärksamt till dessa berättelser, men då han slutligen tyckte, att det gick alltför låvgt, anmärkte han, att tjufvarne i amerikanska vestern, efter haus förmenande, likvisst slogo Londoner-tjufvarne ur brädet. cHur så?a frågade engelsmannen med förvåning. Har ni då bott länge i vestern, min herre? aNej, icke så länge. Jag slog mig för en tid sedan ner i Des Moines Rapids, men de tjufaktige grannarne stulo bort nästan allt hvad jag bade, och slutligen rymde en grufarbetare från Wales sin väg med min bustrua. Ah bevarsla sade engelsmannen. Och ni bar icke återfunnit henne? Inte tills. dato. Men det var icke det värsta af allt. alcke det värsta! Finns det då något värre, än att stjäla en mans hustru? Att stjäla hans barn, skulle jag tro, menade den oförbätterlige amerikanaren. Barn? 4 aJo, en negress, som icke hade några egna barn, stal min yngsta dotter och rymde med henne till indianernas. cOch ni fick inte se skymt af henne heller?a Se henne? Jo, det fick jag visst! Och hon hade inte femton alnars försprång för mig, men då kastade hon sig i sjön och sam i väg som en anka och det fanns ingen båt vid stranden, så jag kunde inte förfölja hennec. Enagelsmannen latade sig tillbaka i stolen och reqvirerade ytterligare en mugg öl, under det att mannen från Cincinnati fortfor att lugnt blossa på sin cigarr. De lyssnande åhörarne bade mycket svårt att hålla sig allvarsamme. aJag — jag tror, att jag inte bryr mig om att resa längre vesterute, anmärkte slutligen den häpne John Bull. cJa, inte skulle jag vilja råda någon att fara ditk, svarade amerikanaren lugnt. Min bror bodde der en tid; men han måste flytta derifrån, ehuru han hade den bästa affär i hela landeta. aOch i hvilken branche arbetade han, om jag får fråga?a cHan gjorde i trä — hade en sågea. Och de stulo hans bräder?4 Ja; och hans sågstockar ocksål!4 aSågstockar? cJa; dussintals svarta valnötsstockar stulos på en enda natta. Är det möjligt? cSannt, på min ära, hvartenda ord, herrel Han försökte att förekomma stölderna på alla möjliga sätt; han lejde folk för att hålla vakt öfver hans stockar, men allt var fåfängt: Tjufvarne visste att lägga vantarne på dem lika behändigt, som om ingen menniska hade funnits der. De stulo dem ur hans magasiner, ja, till och med från jernvägsvagnarne, innan han någonsin sjelf fått se demc. Ah, herre gudla aJa; för att gifva er ett begrepp om, huru de stulo der bortac — härvid blinkade han oförmärkt åt åhörarne — dför att ge er ett begrepp härom — men, har ni någonsin sett en såg?a aAldriga. Nåväl. Min bror köpte en dag en ypperlig svart valnötstock — fyra fot och tre tum var han i storändan och det fanns inte en qvist i hela stocken; märk väl, min herre, inte en qvist. Den stocken gaf han sig då hin på, att han skulle behålla och derför lejde han två skottar för att hålla vakt öfver den hela natten: Skottarne köpte sig en butelj whisky, släpade stocken upp på sluttningen af en kulle ofvanför sågen, tände en eld och satte sig på stocken och spelade kort, för att hålla sig vakna, ser ni; Det var en ofantligt stor stock — barken var två tum tjock. Ja, som jag nyss sade, de spelade kort och drucko whisky hela natten, och då det började dagas slumrade de in, sittande grensle på stocken. Omkring en minut sedan solen gått upp, gick bror min ut till sågen för att se efter sin stock och sina gkottar, och då var stocken borta!a Nå hvad gjorde skottarne då? aDe sutto qvar på barken; Tjufvarne hade slagit in en kil i storändan, som var vänd nedåt foten af kullen, spänt ett par oxar för och dragit stocken ur barken, på hvilken skottarne lugnt sutto qvar och sofvoa. Nu reste engelsmannen sig, kastade bort sin cigarrstump, såg på klockan och sade, att han skulle gå upp på däck, för att se huru långt man hunnit. En omvänd brottsling, 1 förra veckan hölls i en af Londons många missionssalar ett möte, som hade tilldragit sig en särskild uppmärksamhet derigenom, att det på förLlihönnan:fä att tvenna tinfoar dervid