Dagens Nyheter – 25 januari 1867, sida 2

och lydnad gjorde honom temligen behaglig för herr Robert, hvilken, då han fann sig temligen respekterad, och så länge alla hans nycker tillfredställdes; var någorlunda vänlig emot Frank samt yttrade till herr Clewerdon att den lilte tiggaresonen tycktes veta att hålla sig på vederbörligt afstånd och uppföra sig artigt mot dem som voro bättre än han. : Men det låg icke i herr Roberts natur att kunna länge förblifva i vänskapligt förhållande till någon menniska; Likasom de flesta personer, hvilka ej från barndomen fått lära sig att kufva sina lidelser, var han nyckfull, oresonlig och lätt retad till vrede; På samma gång han påstod att han icke alls brydde gig om hvad menniskor tänkte om honom; var han till ytterlighet afundjuk på en och hvar, som han tyckte blifva i ett eller annat afseende honom sjelf föredragen; och af denna anledning blef den stackars Frank ganska snart ett föremål för hans ovilja. Genom trägna bemödanden och orubblig ihärdighet hade denne, såsom vi veta; lärt sig skrifva en ovanligt redig och vacker stil; hvaremot Roberts var slarfvig och svår att läsa: Herr Freestone som, ehuru han höll af sin systerson; icke var blind för hans fel; gjorde ibland för Robert föga smickrande jemförelser emellan de båda ynglingarnes egenskaper: Frank var alltid påpasslig och flitig; Robert var ingendera delen. Frank började alltid med beredvillighet de arbeten, som uppdrogos åt honom; samt satte en ära uti att utföra dem så väl som möjligt: Robert åter visade på allehanda sätt, att han icke var road af att göra något nyttigt: