Dagens Nyheter – 24 januari 1867, sida 3

under en lång tid arbetat alldeles för mycket; nu behöfver ni det icke längre: Modrens tankar gingo längre än hennes sons: De stannade vid de små grafvar; hvarest hennes barn hvilade; som nu icke längre behöfde föda eller kläder; och hon kom till den slutsatsen att hennes flit nu icke var i samma grad som förr af behofvet påkallad: Hon ville emellertid ej störa hans barnsliga glädje genom att i ett sådant ögonblick erinra om det förflutna; derföre lät hon endast en lätt suck undfalla sig; när hon svarade: — Nåväl; om jag lofvar dig detta; måste du lofva mig någonting annat i stället. — Hvad helst ni begär, kära moder, skall jag gerna göra, om blott ni låter bli att sitta uppe om nätterna. — Nåväl, fortfor Mary; du får icke heller sitta uppe och ej läsa så mycket om morgnarne före frukosttimman. Dina krafter tagas derigenom för mycket i anspråk; och om jag skulle förlora dig ::: Hennes läppar darrade, och hon hejdade sig plötsligen; likasom ur stånd att fortsätta: — O, moder! utropade Frank; i: det han slog sina armar omkring hennes lif; Gud skall beskydda mig för er skull; — Amen! sade modren med högtidlig stämma; under det hon böjde sig ned för att trycka en varm kyss på gossens panna: Men du måste vara rädd om din helsa för din egen skull. Om du skulle bli sjuk just nu; och herr Freestone måste skaffa sig en annan medhjelpare i ditt ställe; förlorade du din nya plats och finge fortfarande göra tjenst såsom springgosse: Tänk blott på detta: