Dagens Nyheter – 24 januari 1867, sida 2

När han (tillslöt den låga dörren, afspeglade sig djup vördnad i hans blick — ty äfven den lägsta. och tarfligaste boning kan, då den helgas af sorgens närvaro; ingifva vördnad — och han hörde; medan han sagta vred om låset, en varm bön läsas af. den snyftande qvinnan. En af de. omedelbara följderna af de sista tilldragelserna var den förändring de åstadkommo hos Frank Thornway: Han hade måst genom eget arbete förvärfva sitt uppehälle och denna nödvändighet hade sedan länge tillbaka hos honom framkallat en vana att lita på sig sjelf, sällsynt hos gossar af hans ålder: Nu när hans far afvikit samt sålunda icke längre ens till namnet var familjens hufvud, och han märkte huru blek och mager hans mor på sednare tiden blifvit; kände han ett ökadt ansvar hvila på sina egna skuldror och de ansträngningar han gjorde för att kanna uppfylla de fordringar, han ställde på sig sjelf; höjde honom i en hast från ett barn till en man. Han blef mera tyst och tankfull; i stället för att begära stöd af sin moder, sökte han sjelf; så godt han kunde; stödja henne; i stället för att såsom förr komma till henne; då han hade någon -sorg på sinnet och ville bli tröstad; gömde han sina bekymmer inom sig och bemödade sig att uppväcka hopp hos henne i bedröfvelsen och att glädja henne med försäkringar om; att han mycketsna rt skulle blifva i stånd till att sörja för dem båda. Oförmodadt inträffade en lycklig händelse; som hade till följd att han vida snarare; än han vågat hoppas, kom i tillfälle att hjelpa sin mor. Han stod en morgon i verkstaden; sysselsatt