Dagens Nyheter – 24 januari 1867, sida 2

Riksdagen, Första kammaren, En efterdyning af tisdagens diskussion om statsinkomsternas beräkning uppstod i gårdagens plenum. 7 Landshöfdiog Ugglas anmärkte mot grefve Henning Hamiltons anförande dagen förut att detta skulle ha varit orikigt derutinnan att deri sagts, att regeringen skulle ha disponerat 1868 års bevillning. Grefve Hamilton förklarade, att han endast haft för afsigt att uppmana statsutskottet att icke anvisa utgifter på riksgäldskontoret, utan att detta har medel att bestrida dem med. Förlidet år har kontoret måst bestrida utgifter, hvartill medel ej voro anvisade, och detta kommer i år att i ännu vidsträcktare mån blifva händelsen, så att till årets slut beräknas en brist af 7,800,000 rdr. — Tal. vidhöll att antingen måste 1866 och 1867 års bevillningsmedel vara beräknade två gånger eller ock måste 1865 års bevillning vara tagen i beräkning, fastän den ej ingår förrän under 1869. Finansministern Lagerorantz, upplyste att han af embetsgöromål varit bindrad att öfvervara föregående plenum. Medgaf att grefve Hamiltons sista antagande vore det rätta. (Landshöfding Ugglas bestridande var således ogrundadt.) Detta är uttryckligt påpekadt i statsrådsprotokollet, hvilket såsom bilaga åtföljer den kungl. propositionen. Tal. önskade att 1868 års bevillning ej skulle behöft tagas i beräkning, men så hade dock regeringen och ständerna gjort vid förliden riksdag. Någon olägenhet vore ej deraf att befara, emedan riksgäldskontoret ej behöfver bestrida en stor del af sina utgifter förrän 1869 och till förskotter, om sådane behöfvas, eger dels betydliga fonder, dels krediten i riksbanken. Grefve Hamilton, erkännande att han ej hunnit läsa bilagorna till propositionen, förklarade sig visserligen veta att ett sådant förfaringssätt som regeringen nu begagnat varit förut användt, men det var just ett upprepande häraf han ville förekomma. Riksgäldskontoret hade visserligen alltid penningar till sin disposition, men kontoret får likväl icke ställa sig så att det möjligen saknar medel till bestridande af anvisningar från statskontoret, och det torde snart visa sig att det icke går an att för bestridande af 1868 års utgifter taga 1869 års inkomster så starkt i anspråk. Kontoret borde i dec. år 1868 hafva att disponera öfver de nu återstående gevärsanslagen (500,000