Dagens Nyheter – 23 januari 1867, sida 2

cräknat öfverskotten af statsmedlen för 1867 åsom inflytande redan under detta år. I verkis heten inflyta dessa dock ej fullständigt förr in 1869, såsom man ser af förhållandet med :espariugarna från 1864, hvilka ej ingått förr in 1866, Bevillningen för år 1868 inflyter ej örr än 1869; likväl har regeringen af denna ; skattetitel beräknat att 1868 hafva en inkomst : if -2,600,000 rår. — Riksgäldskontoret ledes ! senom ett sådant sätt att uppgöra staten till : vingleri, för att balansera en sväfvande skuld af 7 millioner rdr: Bevillningens förhöjning vore icke blott en ledsam utväg, enär den mötes af missnöje af befolkningen, utan vore äfven en politisk olycka. Den skulle väcka misstro till den nya representationen, om dennas första åtgärd vore att höja den direkta beskattningen. Dessutom vore representationen alls icke berättigad att beräkna en beskattning för 1869, utan att ingripa i nästa riksdags rätt. Vilare vore bevillningen för högt upptagen, enär taxeringen under inflytelse af den tryckta ställningen visar en stark benägenhet att sjunka. Slutligen lade tal. statsutskottet på hjertat att uppgöra en ärlig statsfeglering, så att trygghet må åstadkommas och långifvare så väl inom som utom landet må kunna med säkerhet lemna sina penvingar till ett verk, som nu nödgas sväfva med många millioners skuld utan säker utsigt att kunna fullgöra sina förbindelser. Hr Bennich sökte ådagalägga att beräkningarne af tullinkomsterna efter all sannolikhet icke voro öfverdrifna: Presidenten C. G. Mörner yrkade stadga i tulllagstiftningen. De svenske industri-idkarne hade rätt att fordra detta, liksom att ej ställas sämre än de utlänningar, med hvilka de måste konkurrera. Detta hade man förbisett, äfvensom deras fordran att erhålla afseende, då leveranser för offentliga behof erfordrades. I afseende på utsigterna för en minskning i bevillningen anförde tal, att jordvärdet 1865 efter taxeringen blifvit nedsatt med icke mindre än 14 millioner mindre än föregående år. Den beräknade inkomsten af kapital och arbete hade under samma tid nedgått med en million. Också erinrade tal. hr Bennich, att den stegring i tullinkomsterna, som egt rum 1865, härledde sig från den mängd varor som mot slutet af 1864 blifvit lagda på nederlag i hopp om den väntade franska traktaten, och att stegringen vore således endast tillfällig. : Hr F. Schartau talade med mycken skärpa mot hela finanssystemet. Han uppmanade till större sparsamhet. Svenskarne äro i allmänhet tröga, men det kommer på dem ibland en hetsighet, och då skola sakerna utföras i dag eller åtminstone i morgon. Så är det med vapens anskaffande. Han ville dock ej afslå propositionen om anslag till gevär, men riksdagen borde dervid fästa sådana vilkor att det ej kunde hända, att regeringen blott skickade några s. k. sakkunnige män till Frankrike eller England, och att desse der kanhända finge sådana gevär gom dessa staters regeringar kasserat. — Man har beräknat tullinkomsterna för högt; då landet är i betryck måste åtgången af utländska varor minskas; i följd deraf äfven tullarne. Det är för öfrigt en motsägelse att å ena sidan uppmanas till sparsamhet och å den andra beräknas ökade inkomster just af öfverflödiga varors användande. — Vår statskredit är dålig; vi ha ingen i England; och i Tyskland är statens kredit sämre än enskildes, hvilket synes deraf att statens obligationer, i förhållande till sin ränta, stå i lägre kurs än de enskilda bypoteksföreningarnes papper. — Tal. lade slutligen det blifvande statsutskottet på hjertat att icke gå tillväga som dess föregångare. Hr Wern försvarade systemet. Man hade riksdag efter riksdag haft växande statstillgångar. Man h de användt dem till 100 mil jernbanor och andra nyttiga ändamål. Att en gång det skulle blifva någon brist var icke underligt, och det vore icke farligt om landet en gång finge åtaga sig någon börda för allt som blifvit gjordt. Skatterna hade under den föregåeade tiden blifvit nedsatta. Att krediten blifvit skadad härleder sig derifrån att man icke tagit ett stort lån på en gång, utan flere smålån. Han försvarade äfven förslaget om direkt beskattning, Det må vars att folk kan hafva benägenhet att undandraga sig den genom för låga taxeringsuppgifter, men de hafva ännu lättare att undandraga sig tullafgifter genom att minska sin konsumtion. Hr BR. Tornerhjelm försvarade också systemet. Vi ha visserligen gatt oss i skuld, men för gagneliga ändamål, icke, såsom utlandet, för krig och onödig hoflyx. (!) De som skrika med landet och dess finanser, de förstöra dess kredit. Gevär måste vi skaffa oss, då Europa redan är rustadt dermed sedan flera år. (?!) Landshöfding Ugglas upplyste att förra statsutskottet ej är skuld till att för riksgäldskontoret kommer att fattas 2 millioner, ty det hade grundat sin beräkning på en uppgift af riksgäldsfullmäktige att det ej komme att felas mer än 1,200,000 rdr och att utväg funnes att betäcka dessa. Trodde bristen ha uppstått derigenom att 2 mill. Thaler af 9-millionslånet ännu icke ingått. Dessa 2 mill. Thaler och de omtalta 1,200,000 rdr motsvara unmt FA I mir Eka väl som nåoon annan och har lärt