Dagens Nyheter – 21 januari 1867, sida 2

Kongl. Maj:ts tal vid riksdagens öppnande erbjuder rika tillfällen till vigtiga betraktelser, cke oblandadt angenäma; Med fägnad ser mar att Kongl: Maj:t af den ånga titulatur som begagnades till de förra ståndsriksdagarne icke har behållit något mera än den, om än något gammalmodiga, dock enkla och jemnlikheten erkännande. titulaturen: Gode Herrar och Svenske Män! Den tredje punkten i första stycket är den märkligaste i hela talet. Den synes innebära regeringens program. Då den liksom uppmanar riksdagens medlemmar att varsamt arbeta för samhällets utveckling i den riktning tiden kräfver och att bevara det goda de ärft från fädren, följer deraf att regeringen sjelf ämnar handla efter samma regel: Denna regel tillhör jemväl konservatismens män. Afven de hafva i alla tider högtidligt förklarat sig arbeta på samhällets utveckling, men derjemte yrkat att denna utveckling borde ske: med varsamhet och att man borde bevara adet gamla godaa. Det bör dock erkännas såsom åtminstone någon liten afvikelse från de konservatives läror, att regeringen inlagt en reservation till förmån för tidens riktninga: Då regeringen uppmanar att bevarp sdet från fädren ärfda goda, hvarmed här icke lärer afses folkets egenskaper; utan samhällets inrättningar, så måste man hålla .med henne; Hvad: godt är bör aldrig förkastas, och attlagstiftningen skulle göra det har knapt någon yrkat. Men det är af vigt för riksdagsombuden och folket ait få veta hvilka gamla samhällsinstitutioner regeringen anser för ugodasw.. Som bekant, anser en stor mängd menniskor de vigtigaste af våra samhällsinstitutioner för att vara antingen i sig sjelfva felaktiga eller ock otjenliga för vår tid, och det måste således icke vara lätt för mången att gissa regeringens mening med frasen. Tills den blir närmare förklarad torde man få anse den i allmänhet betyda att regeringen önskar att allting tillsvidare skall så mycket som möjligt förblifva vid det gamla, och härutinnan skall regeringen säkerligen kunna, påräkna understöd af presterskapet, byråkratien och. militären; hvaremot det. troligen skall låta höra sig starkt afvikande röster från andra delar af samhället: Härnäst följer i talet ett stycke; som Jandet skall helsa med glädje: Det är en lika klok som nödvändig politik att bibehålla vänskap med alla fremmande makter och att icke ens önska inblanda sig i de stridigheter, som möjligen kunna uppstå i andra delar af Europa: Sverge är genom sitt läge temligen befriadt från vådan att blifva berördt af dem, det saknar helt och hållet nödig kraft att inverka på deras utgång; och det skulle på alla försök till deltagande i dem endast spilla bort! folk och penningar, som väl behöfvas för landets inre förkofran. — Af ett i statsrådet utaf konungen sjelf afgifvet yttrande har man med tillfredsstöllelse erfarit att han helt och hållet bekänner sig till denna icke-inblandnings-politik, och såvidt som utrikesministern grefve Manderström äfven förfäktar densamma, skall han :derför af lanfet skörda en tacksamhet, som mångfaldigt uppväger förtalet af ett litet, men stortaligt kotteri. Då flere andra regeringar skyndat att af sina folk begära anslag till snabbskjutande gevär, var det att vänta att den svenska regeringen icke skulle dröja att följa detta mode, som nu i en hast blifvit så allmänt spridt i Europa; fastän det förut icke kunnat göra sig gällande, oaktadt preussiska armeen i tretio år haft ett snabbskjutande gevär, hvars stora praktiska användbarhet bevisat sig såväl i öfningsläger som i fält. — En icke liten öfverraskning har det väckt hos dem som sjelfve ifrigast medverkat till detta resultat, att statsfinänserna plötsligt kommit in i en så svår reaktionsperiod, att det behöfves en särskild, ny skatt för att kunna anskaffa gevär, och det torde komma att heldre ses att man icke tager sig före att an