Dagens Nyheter – 21 januari 1867, sida 1

Riksdagen öppnades med öfliga högtidligheter i lördags: Kl. 11 f. m: hölls gudstjenst i Storkyrkan; hvilken bevistades af konungen och de båda kamrarnes ledamöter; predikan hölls af pastor primarius d:r Fallenius, som tog till ingångsspråk Mathei evang. 7 kap. 24 och 26 verserna, som lyda: Hvar och en som hörer dessa mina ord och gör derefter, honom liknar jag vid en vis man, som sitt hus byggde på ett hälleberg, och hvar och en som hörer af mig dessa ord och icke gör derefter, han liknas vid en fåvitsk man som byggde sitt hus på sanden. Till text hade predikanten valt Pauli förra bref till de Corinther 3 kap. 11, 12 och 13 verserna. Amnet utgjorde: eJesus Kristus och hans ord den enda grundvalea för en sann och välsignad samhällsbyggnad. Detta ämne utvecklades af predikanten, som hufvudsakligen höll sig till Andens rike, och endast med några få ord berörde det menskliga samhället, samt slutligen i bön nedkallade välsignelse öfver den nya riksförsamlingen och des arbeten. Till epistel togs Epheserbrefvets 2 kap. 19—22 verser, och till evangelium Mathei 21 kap. 42 vers. Till gradualpsalm hade valts n:r 385, v. 6 och 7 och till slutpsalm 443, v. 4. Altartiensten förrättades af hofpredikanterna Anjou och Widen. Konungen färdades till och ifrån kyrkan i vagn. Sedan gudstjensten slutat begåfvo sig riks-dagsmännen till rikssalen, hvars åhörareplatser voro till trängsel upptagna; Sedan riksdagsmännen intagit sina platser, anlände den kungliga processionen. Den var mycket lång och grann: Drabanter, pager, härolder, svenska och norska statsrådets ledamöter,högste domstolens ledamöter, serafimerriddare; justitiekanslern, justitieombudsmannen, hofstaten; konungens stab, rikshärolden, hertigarne af Östergötland oeh Dalarne; klädda i furstliga mantlar och kronor, samt slutligen konungen bärande krona, mantel och spira samt omgifven af justitiestatsministern; norske statsministrarne samt sin stora vakt! Sedan konungen intagit sin plats på tronen; framsteg riksmarskalken och äskade ljud (ehuru der ej var någon menniska som såg ut att ämna säga någonting) hvarefter konungen höll följande tal: KONGL. MAJ:TS TAL PÅ RBIKSSALEN vid Biksdagens öppnande den 19 januari 1867. Gode Herrar och Svenske Män! Med gemensam bön om den Allswäktiges nåd och välsignelse hafva vi invigt det nya tidskifte, hvaruti vårt fosterland inträder med en föryngrad form för sin urgamla frihet. Samma bön stiger ur djupet ar mitt hjerta med den helsning jag gifver eder, gode herrar och svenske män, då J nu för första gången ären församlade för att, såsom svenska folkets ombud, öfvertaga det ansvarsfulla kall, som af rikets ständer under århundraden varit fyldt. Viss, att J sjelfve ären genomträngda af känslan utaf den betydelse för framtiden de första ste