Dagens Nyheter – 17 januari 1867, sida 3

NU SE kunna förmå honom att ändra lefnadssätt; utan derföre att goda ord och vänliga miner ingenting kostade; samt emedan man aldrig kunde veta; om han icke en gång kunde komma att ha nytta af honom. Af sådana skäl ville han ej afbryta sitt umgänge med Ringer till följd af den lastbara lefnad, denne på sednare tiden börjat föra; men han var på samma gång angelägen om att icke fördenskull sätta sitt eget goda rykte på spel: Hade han mött honom på någon af stadens mera trafikerade gator, skulle han ha vikit af i en gränd, för att undvika honom, eller också skyndat öfver till den motsatta trottoiren och låtsats icke märka honom. Nu när han befann sig utom staden och inga mennisker ännu voro i farten, handlade han på ett helt annat sätt. Han såg sig omkring åt alla håll, och då han icke upptäckte någon person i närheten; gick ban direkte fram till Ringer och räckte honom , handen; — Åh! det var oväntadt att vi skulle råkas här; sade den sistnämnde: Jag ämnade just nu gå hem till er: — Jaså; utropade Foxall; i hvilket ärende, om jag får fråga? Börja mästarne visa tecken till att de ämna ge med sig? — Nej, det var icke derom jag ville tala; genmälde Ringer. Jag är rädd for att vi begingo en dumhet, då vi slutade arbeta, ehuru jag icke vill tillstå det för en och hvar.:: Som rå vet, lånade ni mig fem shillings för en vecka sedan; då jag saknade mynt: Det var mycket hyggligt gjort af er, Foxall; och jag har icke glömt er välvilja: Tack vare denna summa har jag dragit mig fram ända till igår;