Dagens Nyheter – 16 januari 1867, sida 2

Från landsorten. Till riksdagsmän från Skåne och Småland: Sedan under nu stundande riksdag försvarsväsendet och landets financiella betryck varit föremål för representationens åtgörande, är utan tvifvel ordnandet af embetsoch tjenstemäns löner en fråga, som dernäst bör komma i ordningen att handläggas. Skulle, mot förmodan, den nya representationen härvid intet uträtta, så skall säkerligen mången varm vän af denna nya institution med beklämt sinne se sina största förhop ningar sviknaå. Men om vi öfverskåda de, i 1:sta kammaren invalde och deras samhällsställning, finna vi der, ett mycket stort antal varande eller för detta embetsmän — ett i sanning heklagligt förhållande och som med stora skäl ingifver misströstan om, att någon ändring skall kuana Istadkommas i berörde fråga. Vi hoppas dock att de så kallade sportelinkomsterne med nästa riksdag försvinna, och att hvarje tjensteman, statens eller landets tjenare, blir af staten lönad i förhållande till det arbete, ansvar eller möjliga representationsskyldi het, som är tjensten följaktig! Kan någon opartisk förneka det orimliga, att, uti ett fattigt land, t. ex. en biskop i Lund skall innehafva en årlig lön circa 40,000 rår, en landssekreterare i Malmöhus län circa 35,000 rdr och en dylik embetsman i Kronobergs län circa 32,000 rår 0. 8. v. och dessa inkomster, för hvad de tvenne sednare vidkommer, kunna uppgå till detta belopp på grund af svår och dyr tid; och då den fattigare och mindre väl lottade befolkningen är den som mest och vanligast är utsatt för lagsökningar, så kan man ej annat än förundra sig och beklaga, att ett dylikt utsugningssystem kunnat fortgå i en så lång följd af år, utan att häri någon ändring kunnat åstadkommas, men väl motsatsen, då expeditionstaxan på de sednare åren blifvit förhöjd. De många lagsökningarne och med dem förenade dryga kostnader i dessa betryckta penningetider, hafva å landsbygden haft de påföljder, att fattigvårdsoch kommunal-utskylder med hvarje år ökats till den bekymmersamma grad, att ett fort