Dagens Nyheter – 15 januari 1867, sida 1

Han satte sig bredvid; fattade min hand och sade: — Du är qvinna, förmodligen vacker, och bestämdt spirituel, ty du måste räkna på det medlet. att behaga, för att kunna förmå dig att uppträda i en sådan drägt som den du bär. Jag är en af ditt köns mest passionerade beundrare. Du känner troligen orsaken till min tvist med majoren; det vore således en otacksamhet att icke bistå mig emot honom: -— Förträffligt! Jag skall visa mig tacksam för de dårskaper du kunnat begå för vackra ögon, som icke voro mina.:. af esprit de corps då förmodligen? Nej, icke af det skälet, men af ett annat, för hvilket jag ej behöfver redogöra, vill jag säg dig, att jag aldrig hört majoren tala något ondt om dig; han har blott bdklagat ditt häftiga lynne; som förmått dig att anse en rivalitet för en förolämpning: Han beklagade så mycket mera hvad som skett; som gudinnan icke lär varit värd att två hederliga karlar skulle råka i ovänskap för hennes skull; hon lär ha tröstat sig öfver din afresa genom att gifta sig med en af dina kamrater, som för hemgiftens skull blundade för det förflutna. — Det är sannt! — svarade han och bet sig i läppen; — sådan är qvinnornas trohet. Men kanske att just skandalen tvang henne till ett parti mot hennes vilja? — Kanhända, — svarade jag skrattande; — men säkert är att jag beundrar din naiva egenkärlek, som nödvändigt måste uppsöka ett så långväga motiv till en handling; hvaraf den funnit sig sårad. Du talar om vårtvohet, men glömmer att du just icke sjelf är något mön