Dagens Nyheter – 12 januari 1867, sida 2

let, vid hvars öppning vid förnimmandet af bullret lerutänföre en väldig björnmatröna ganska gravietiskt! framträdde. Tryggt slumrande i sin hvilotad och der oroad af varelser, hvilka lifelefvande cke hafva särdeles mycket att beställa i de underordiska boningarna, väckes den i maklighet och 0 liggande skogsfurstinnan, och upptänd till vrede sfver fridsbrottet samt det närgångna besöket, uppceser hon sig ifrån lägret och, lemnande sina ättingar, 2 unga björnar, i bakgrunden, framträder för att i grottans öppning möta fridstörarne och aga dem på flykten. Vid framträdandet med det jurfviga hnfvudet i öppningen syntes matronan något grym, och den bistra fysionomien betecknade ofelbart, att afsigten var att genast göra ett anfall. Efter en sådan signal och stående framför det vredgade djuret, riktar Jacobsson det medhafda laddade geväret och ämnar affyra skottet, hvilket dock misslyckas, hvarefter han med mannamod fattar den af honom äfven medhafda yxan, med hvilken han af alla krafter hugger matronan i hufvudet så eftertryckligt, att hon i sin egen boning nedfaller och utandas sin sista suck. Vid detta plötsliga dödsfall blef det dock ingen tystnad i grottan, i hvars bakgrund hördes ett brummande ljud, hvaraf jägaren gjorde sig den föreställningen och den slutsats, att den fallna matronan der hade sin sörjande familj, och så var ock verkliga förhållandet, ty der funnos 2 unga björnar, hvilka vid modrens plötsliga död, mer funderade på undanflykt från den blodiga skådeplatsen, än på hämnd för det af jägarne begångna dådet. Derefter ljöto de den ärofulla död, att hvardera få en kula i pannan, och i bredd med sin afsomnade moder lefvo de på den gemensamma båren derifrån afförda. Westgötaoxar. Från Borås skrifves En ny näriogsgren, eller måhända rättare sa dt utbredning af en här i orten redan befintlig, består deri att man inom flera häromkring belägna trakter börjat mera allmänt att uppföda och göda slagtboskap, synnerligast oxar. Man har visserligen äfven allt hittills årligen försålt slagtkreatur till Göteborg; men nu synes denna affår komma att utsträcka sig vida längre. Sålunda har ej ett obetydligt antal under förliden månad på jernbanan ej allenast transporterats tili Göteborg och derifrån sjövägen till England, utan äfven till Stockholm; till sistnämnde ort en befraktning, som, såvidt 088 veterligt är, icke förr egt rum. tifter hvad oss blifvit berättadt, skall äfven denna långa jernvägstransport bära sig ganska bra, och lärer under loppet af denna och nästa månad en mängd slagtfeta oxar komma att föras till Stockholm. Frakten blir just icke heller så betungande, ty trån Borås till Stockholm lärer den för hvarje oxe belöpa sig till emellan 12 och 13 riksdaler. Polistidmning. Köpenhamns polisstyrelse har vidtagit den åtgärden, att från och med detta års början flera sådana meduelanden, som förut skriftligen bragtes till polismanskapets kännedom, såsom order, efterlysningar af stulna saker, m: m., hädanefter tryckas i ett blad, som utdelas endast till polispersonalen och af denna skall hemlighållas för alla cobehörigaa. (A. B.) Förolyckade engelska ängfartyg. Till de många och stora engelska ångfartyg, som under sistlidet år förolyckats i Östersjön, komma nu ytterligare tvenne, hvaraf det ena gått förloradt vid nyårstiden: Angfartyget Lincolnshire, fördt af kapten Bisset, som på resa från Kronstadt till Hull blifvit prejadt den 17 november under Dagerort, har seder mera spårlöst försvunnit. Nyårsdagen på eftermiddagen afgick från Danzig det 1,000 tons stora engelska ångfar tyget Juno, fördt af kapten Storr, med spad målslast destineradt till Antwerpen. Natter derpå strandade det norr om Hela. Besättnin gen, bestående af 23 man, blef lyckligen bergad men ångfartyget är fullt af vatten och anse vara totalt vrak. Dess båtar och luckor hafv drifvit i land vid Hela: Föga hopp är at kunna berga något af lasten: Sjön bryter hög öfver fartyget, och det är ingen möjlighet at komma ombord å detsamma. ee AP BB ID RR bet I rr IV HR RR Hear