Dagens Nyheter – 12 januari 1867, sida 2

Jag skall snart göra mig underrättad om, huru sakerna stå: . Utan att afvakta något) svar, började George krypa framåt med stor hastighet. Han vågade ej gå upprätt, för att icke bli sedd på afstånd. Efter forloppet ef ett par minuter återkom han. — Det förhåller sig så, som jag anade; sade han med låg röst; vi äro upptäckta. Förmodligen ha de hållit vakt och blifvit varse ljuset från lyktan. Stoppa denna i fickan, Bill. De äro sju eller åtta till antalet och ha spridt sig åt alla håll, hvadan det tydligen synes, i hvilken afsigt de befinna sig här. Hans kamrat darrade i alla leder och hans tänder skallrade, men han gaf intet svar: — Hör nu på, fortfor Ringer, vi ha blott en utväg vill räddning. Jag kryper framåt ett stycke och när jag kommer dem så nära att de kunna se mig; men likväl på tillräckligt stort afstånd ifrån dem; för att icke riskera att bli upphunnen och gripen, stiger jag upp och springer så fort jag förmår: Då ar det naturligt att alla förfölja mig; men har jag en gång fått fart i benen, tror jag mig icke behöfva frukta att bli fasttagen:! Och ehuru del som spanade efter dem icke kunde vara långt borta, skrattade han helt högt, när han talade om sin förmåga att springa fort. — Så snart ni finner fältet öppet; fortfor han; sänkande rösten, tar ni bocken med er och begifver er hem. — Nej, låt mig gömma kreaturet hos er, svarade Mason. Min gumma tycker icke om sådana här affärer, och jag är rädd för att hon ej har tand för tunga, hvadan det kan hända