Dagens Nyheter – 10 januari 1867, sida 3

Hvarjehanda N yheter. Fyrdubbelt giftmord i Frank rike, En cause celebre af mera uppskakand natur än kassören Lamirandes process har p sednare tiden i Paris ådragit sig den allmänn uppmärksamheten. Processen har handlagts Niort, departementet Les deux Sevres och fån gen är en landtbrukare vid namn Martin Rea från byn Pressigny. Ett förhör hölls härom dagen, hvarvid ytterst besvärande omständighete förekommo mot denne; hvilken, ehuru misstänk för många mord; blott är anklagad för mor på tvenne sina hustrur och ett barn. Af anklagelseakten framgår, att fångens svåger Pierre Reau; år 1853 dog en ohygglig död vic 32 års ålder. Han hade en dag gått ut fö att jaga på Martin Reaus mark och ätit frukos hemma hos denne innan han begaf sig i väg han ensam deltog i måltiden: En kort stunc sedan han börjat jagten, öfverfölls han af e olidlig ängslan och erfor brännande smärtor strupen och bröstet, och han dog under sådan symptomer den 2 februari. Hans svåger Martir ärfde hans qvarlåtenskap. Oupphörliga tviste om några penningeaflärer hade en längre tic egt rum mellan de båda svågrarne och der .efterlefvande hade städse försökt att bedragz den aflidne. Tre och ett halft år efter Pierre: död; dog hans syster, Martins hustru, efter er kort sjukdom, hvilken uppträdde under fullkom ligt samma symptomer, som den, för hvilken Pierre dukat under: Hon hade upprättat et testamente; på grund hvaraf all hennes qvar låtenskap skulle öfvergå till mannen: Martin Reau gifte den 27 april 1858 om sig med Julie Bontemps. Hon beskrifves i anklagelse: akten såsom ett vackert, charmant ungt frun timmer. Men hennes skönhet försvann snart efter bröllopet; hon blef blek och sjuklig och tvingades af sin man att intaga läkemedel, hvilka skulle förekomma en eljest naturlig följd af det äkta ståndet: Men oaktadt dessa försigtighetsmått; inträffade just hvad mannen ville förekomma. Nu behandlades hon af denne på det mest råa och brutala sätt; Bland andra skändligheter utlade han vedklabbar i en mörk och trång trappa, som hon skulle passera; hon störtade utför trappan och afbröt ena armen. Hon gaf emellertid i september 1864 lifvet åt en son, hvilken genast bortlemnades till en amma, som befann sig i ytterst knappa omständigheter. I april 1865 sjuknade Julie; flere doktorer tillkallades, men förutom de medikamenter, hvilka af dem föreskrefvos, tvingades hon af mannen att intaga andra, hvilka han sjelf tillagat. Symptomerna i hennes sjukdom