Dagens Nyheter – 10 januari 1867, sida 3

skött ladugård, kan endast undantagsvis vara lönande. Derifrån måste förmåga beredas åtjorden att gifva rika skördar. Derifrån måste en stor del af inkomsterna beredas och derigenom måste arbetsbesparing beredas. Nu under vintermånaderna har jordbrukaren vanligen tid till framkörande af kompost, till anskaffande af kalk m. m, som kan behöfvas till gödselbredning. För att min:ka det arbete, som uppkommer genom beredande af komposter, tillstyrka vi att göra dessa så rikhaltiga som möjligt. Härigenom kan transporten endast blifva obetydlig i jemförelse med hvad som inträffar, då endast kalkkomposten skall transporteras. Komposten bör derföre läggas i närheten af ladugården, så att den må kunna utan svårighet begjutas af det gödselvatten, som oundvikligen samlas, om det icke tillåtes rinna bort. Sedan komposten under några år blifvit sålunda behandlad (helst under tak) får den egenskap af lätt gödsel, i förhållande till sin beskaffenhet, i stället för tung. För den som vill införa riklig utfodring i sin ladugård är lämpligt att börja under vintern. Gif de nyburna korna en riklig utfodring! Om de icke under vintern kunna betala all säd m. m. som lemnas dem, så betala de dock gräset så mycket bättre. Erfarenheten under våra förhållanden lärer, att ladugården kan betala köpt kraftfoder till vanliga priger utan att gödselns värde beräknas. Under sådana omständigheter är klart, att fördelen af att använda kraftfoder tillika med det vanliga fodret är stor, och sätter den jordbrukare, som använder kraftfoder i en mycket gynsammare ställning än den som icke använder kraftfoder. Emot detta har förr kunnat anföras svårigheten med afsättning och iföljd deraf tryckta priser. Afven under år 1867 kommer en regulier ngbåtsförbindelse att underhållas mellan Göteborg och London förmedelst fartyg, som snabbt öfverföra våra produkter till den engelska marknaden. En konduktör kommer på samma sätt som under det gångna året att så väl på jernvägslinien Stockholm—Göteborg som i Göteborg mottaga kreatur och ladugårdsprodukter, föra dem till England, ombesörja deras försäljning och redovisa penningarne. På detta sätt är det ytterst lätt för hvar och en att sända sina varor till den engelska marknaden och all anledning är att deuna marknad äfven under innevarande år blir mycket gynnsam för så väl kreatur som mejeriprodukter. Ett hufvudvilkor är att vi lära oss bereda sådana produkter, som gillas af engelsmännen. Kreaturen måste vara temligen stora, unga och mycket feta. Detta gäller om nötkreatur och får. Små svin äro beärligare än stora svin, ehuru äfven dessa vanligen betinga fullt tillfredsställande priser. Ingenting hindrar för närvarande den mindre jordbrukaren att sälja sina kreatur på den engelska marknaden med lika fördel som den större. Vi tillstyrka honom dock vara försigtig och icke öfverskatta sin vara. Till dess han lärt konsten attgöda torde för honom vara bättre att gifva en förberedande gödning och sälja de halffeta oxarne till dem, som äro vana att göra oxarne fullkomligt feta och passande för den utländska marknaden. I afseende på mejeri-produkter betingar smöret, då det är godt, fullt tillfredsställande priser; det sämre bör ovilkorligen säljas inom landet, der priset, isynnerhet under vintermånaderna, för sekunda smör är högre än i London. 1 afseende på ost tillstyrka vi obetingadt tillverkning af cheddarost. Den qvantitet ost, som efter denna metod vinnes ur mjölken är vida större än vid vanliga metoder, den mognar hastigare och bibehåller sig under stark värme vida bättre än vanlig ost. Den skickag med fördel vid 3 månaders ålder till London, der den realiseras med lätthet och lemnar i ren behållning 45 å 50 öre pr skålp., och stundom deröfver. Vid sändningen måste i anseende till skakningen på sjön iakttagas, att hvarje ost packas väl och i ett ärskildt rum. Erfarenheten från förra året gifver vid handen, att vi kunna vara nöjda med de priser, som i England erhållits för våra produkter, och att vi icke böra försumma något, för att tillverka varor passande för den engelska marknaden. Hvar och en må omfatta den gren som ban bäst förstår, arbeta raskt framåt, och vårt jordbruk har en framtid långt bättre än nu kan synas möjlig.