Dagens Nyheter – 9 januari 1867, sida 2

hårdare än förr. Nej, nej — det får icke ske! Vi ämna vara utbålliga, skall jag säga er; och mästarne måste till sist erkänna sig besegrade, huru stora i orden de må vara. — Ni känner min åsigt, svarade Carely ; men jag vill icke plåga er med att försvara densamma. Låt oss lemna detta ämne. Hvad åt ni till middag i dag? — Jag var upptagen af ett sammanträde, yttrade Ringer med en viss tvekan, och tiden gick, så att det blef för sent att.:: — Jag förstår er, återtog Carely, i det han lade ett litet guldmynt i hans hand. Gå nu och ät middag och spar hvad som blir öfver. — Ni är ändock, när allt kommer orakring; min bäste vän, Harry, svarade Ringer. Jag har ofta önskat att jag från första början lydt era råd; Men derom skola vi icke nu tala; Följ er egen väg och må lyckan stå er bi: Jag tänkte bedja er göra mig sällskap i qväll... -— God afton, vänner; sade en röst belt nära dem; och en person gick dem förbi med hastiga steg. — God afton, Foxall, genmälde Carely i en ton af likgiltighet och utan att vända sig om; ty han hade känt igen rösten och hyste en viss antipati för mannen; ehuru han verkligen icke kunde för sig sjelf förklara orsaken till denna känsla: Ingalunda anade han; när han uttalade dessa få ord, att de skulle komma att utöfva ett stort inflytande på hans framtida öde. — Jag kan icke följa med er, George, fortfor hav, ty jag och Annie ha kommit öfverens om att vi skola träffas här om en liten stund. Vi skola nu snart gifta oss; som ni vet; och ha