Dagens Nyheter – 3 januari 1867, sida 3

De engelska bryggerierna äro storartade anläggningar, hvilka genom sina kolossala byggnader väcka den besökandes förvåning; Men bland alla engelska bryggare är hr Barclay den märkligaste; Han har sin egen historia, sin egen genealogi. Han härstammar nemligen i rätt nedstigande linie från qväkaren David Barclay. Låtom oss i tankarne sätta oss tillbaka till år 1760. Den 9 november detta år begaf sig konung Georg III med sin drottning till City för att öfvervara lordmajorns procession. Konungen var icke synnerligen omtyckt; nämnde år var man till och med mycket uppretad mot honom. Då konungens vagn kom in på Cheapside, mellan St Pauls-kyrkan och banken, gaf folket genom ett högljudt mummel sitt missnöje tillkänna, och detta tecken till obelåtenhet skrämde hästarne för den kungliga vagnen så, att de stegrade sig och konungen till och med sväfvade i verklig lifefara. Hastigt stannade vagnen utanför kramhandlaren David Barclays hus. Qväkaren, hvilken stod utanför sitt hus, öppnade vagnsdörren och sade: — Vill du, Georg, med din hustru Charlotte stiga upp i mitthus? Du kan från mina fönster åse lordmajorns procession. Georg IIl hyste mycken vördnad för vännernas samfund, han antog kramhandlarens inbjudning, steg ur vagnen och åsåg ståten från ett fönster i Barclays förmak. Då den sista ryttaren försvunnit, skyndade Barclay, så qväkare han var och fiende till alla formaliteter, att uppfylla en artig värds skyldigheter. Han vände sig till konungen, i det han föreställde sin hustru med orden: cKonung Georg