Dagens Nyheter – 3 januari 1867, sida 2

Tham I UtrikeaFRANKRIKE. Såsom vi förut meddelat, inställdes franska kejsarinnans så mycket omskrefna Romresa i sista stund. Hennes garderob nedpackades verkligen lördagen före jul och 35,000 rdr lyftades på vederbörlig ort för att dermed bestrida resekostnaderna. De orsaker, hvilka förmådde henne att så plötsligt öfvergifva denna sin älsklingsplan, förklaras på följande sätt af en väl underrättad pariserkorrespondent till en af de större engelska tidningarne: Då nyheten! om kejsarinnans tillämnade resa först nådde kabinettet i Fiorens, yttrade sig Ricasoli, till någre af de franska ministrarnes stora förvåning, ienr not gillande om planen och uttryckte den åsigt att H. M:ts besök i Rom skulle verksamt underlätta försoningen mellan vatikanen och hofvet i Florens. Kejsarinnan lånade villigt sitt öra till denna ide, och den styrkte benne i sitt beslut att bringa sia plan till utförande. De enda personer i Rom, hvilka nade, blifvit rådfrågade rörande reseplanen, voro påfven och kardinal Antonelli, till hvilka båda resan framställdes blott såsom en religiös pilgrimsfärd. Både Hans Helighet och Antonelli skrefvo i följd häraf egenhändiga, synnerligen trägna inbjudningar till H. M:t. Då bestämdes resan skola ega rum, kejsaren tillkännagaf detta i konseljen, nödiga förberedelser gjordes och den kejserliga lustjakten klargjordes. Emellertid ansåg man! rådligast att höra sig för i det påfliga kabinettet för att utforska, huru Hans Helighet skulle mottaga det förtroliga meddelande, kejsarinnan skulle ötverbringa, på det att hon icke måtte blifva utsatt för ett kallt mottagande af Pius IX, i följd af den till hälften politiska karakter. som hennes resa nu skulle antaga. Franska sändebudet i Rom, de Sartiges, var emellertid i Paris vid denna kritiska tidpunkt. Aliggandet att taga första steget i detta delikata sonderingsförsök öfvergick derför på Armand; charge daffaires vid beskickningen.j Den förstå depesch, som Armand öfversände till Compiegne meddelade, emellertid vederbörande den obehagliga underrätttelse, att hvarken påfven eller kardinalen tycktes hysa den ringaste böjelse för att lyssna till detta nya motiv för kejsarinnans resa. Påfvens svar, då man för honom antydde ämnet i fråga, synes hafva varit mycket bestämdt. Nu ankom de Sartiges till Rom och öppnade underhandlingarne ånyo, men icke heller han lyckades att bringa dem till en önskad utgång. Hurv tillfredsställd påfven än må hafva känt sig öfver att se Frankrikes kejsarinna såsom en den heliga kyrkans ödmjuka dotter begära hans påfliga välsignelse, kände han likvist ingen lust för att antaga bennes bemedling eller mellankomst i hans politiska affärer. OSTERRIKE. För den i Laibach församlade landtdagen för kronlandet Krain hade regeringen blott framlagt ett enda lagförslag och detta gällde regleringen af en obetydlig kommunalskatt. Landtdagens medlemmar voro förargade häröfver och menade, att om uu inte regeringen ville erbjuda dem något bättre, så kunde de icke pocka derpå, men att diskutera ett sådant förslag, som det man fått, det kunde då aldrig komma i fråga. Man kallade det all mänt för adet bekanta förslageta Den 15 i förra månaden skulle första läsningen af det bekanta förslageta ega rum och förhandlingarnegestaltade sig dervid på följande sätt: Presidenten: Begär någon ordet i fråga om det cbekanta förslaget?a Ingen anmäler sig. Presidenten: Som höfligheten fordrar, att vi åtminstone taga förslaget i öfvervägande, tillåter jag mig föreslå, att vi remittera detsamma till finansutskottet. Behagar någon yttra sig häröfyer? (Ingen anmäler sig.) Ståthållaren: Men, mina herrar, ett