Meddelanden från allmänheten. OM HANDELSBITRADENAS STALLNING. Man hör ofta och kanske äfven med skäl klandras det sätt, hvarpå handelsbetjenter använda sin lediga tid. — Öm söndagsaftnarne träffas de alltid på schweizerier och källare, säger man; de lefva lättsinnigt 0. 8. v. Få hafva kanske gjort sig reda för huru anledning kunnat gifvas till sådana omdömen och hvarföre dessa tyvärr ofta äro grundade. Det må tillåtas mig några erinringar. — Först skola vi söka få reda på hvad som är en handelsbetjents lediga tid. Jo, efter att hafva hela veckan stått fängslad eller instängd i boden, (den han under somliga förhållanden, ej ens middagstiden får lemna) till kl. 10 och deröfver på natten, har han ledigt på söndagen — tänker kanske läsaren. Nej, ganska ofta upptager han hela söndagsförmiddagenp, ända till kl. 3 å 4 på eftermiddagen med stök och arrangementer i handelslokalen. Men under de stora helgerna har han väl åtminstone ledigt, tänker kanske läsaren — äfven detta är ej förhållandet, ty då skall, på många ställen, inventeras. Vi hafva således funnit att en handelsbetjents lediga tid i allmänhet är söndagsaftonen — endast söndagsaftonen. Örsaken hvarför dessa få timmar tillbringas på schweizerier eller dylika ställen ligger ganska nära till hands. För att ej tala om bristande uppfostran i ett godt föräldrahem, hvilket sednare kanske många helt och hållet saknat, andra tidigt förlorat, torde förnämsta orsaken vara att den unge manneao, vid sitt första inträde i denna branche, blir i de flesta fall så godt som utesluten från allt umgänge inom familj — detta den intellektuella bildningens yppersta skola. Blefve tillfälle till angenämt, lärorikt och bildande nöje i någon mån beredt i hemmet, skulle säkerligen den unge mannen hellre egna sina fristunder deråt, än söka demoraliserande nöjen utomhus. — Om detta blefve en vinst för handelsbetjenten, tror jag att det blefve en ännu större för hans principal. Om dertill bodarne i allmänhet stängdes t. ex kl. 3 på aftonen vintertiden och I sommartiden skulle detta gifva handelsbiträdena ökad håg både för arbete, nyttig läsning och andra bildande och nyttiga sysselsättningar. Afsigten med denna lilla uppsats vore vunnen om derigenom någon med bättre hufvud och penna föranleddes att upptaga ämnet till behandling. Herrar handlande, en gång uppmärksamgjordg på omnämde förhållanden, skola nog finna att de sjelfve blefve de, som finge draga största fördeler af förändringen. E. G F—n.