Dagens Nyheter – 24 december 1866, sida 2

a särttlottsttetästadskarrnted Eätteg.och polisnyheter. Ett Jastens offer. För några månader sedan häktades bärstädes en qvinna, vid namn Emma Christina Selmer, som inom loppet af 3å4 år gjort den mest sorgliga karrier. Ännu helt ung, gift med en arbetsam bandtverkare, öfverlemnade hon sig snart åt lättja och superi, i fötjd hvaraf mannen slutligen måste skilja sig ifrån henne. Efter denna tid började hon alltmer förfalla och blef, då hon af inga varningar ville låta sig rätta, intagen å arbetshuset. Men icke heller detta hbjelpte; ty första möjlighet till frihet begagnade hon så, att polisen träffade henne liggande här och der på gatorna redlös, öfverlastad af starka drycker. Efter att hafva i särskilda omgångar varit intagen å arbetshuset, förpassades hon till arbetsfängelset å Norrmalm, för att der hållas till allmänt arbete under ett år, och detta har förnyats flera gånger. För hvarje gång hon efter slutad arbetstid ställdes på fri fot, erhöll hon förständigande i vanlig ordning, att skaffa sig laga försvar och sysselsättoirg. Sin vana trogen använde hon emellertid friheten på det sättet, att hon första fridag söp sig full och låg alldeles medvetslös på någon gata, derifrån polisen måste släpa henne till häktet. Så inträffade äfven en dag i sistlidne september månad. Hon dömdes då af polisdomstolen till böter för fylleri, och undergick deremot svarande vattenoch brödbestraffning, hvarefter hon inställdes i Poa för att såsom försvarslös person ehandlas. Trots alla sina försäkringar att återvända till ett bättre lif dömdes hon då till allmänt arbete under ett år, men med detta beslut fann hon sig alldeles icke belåten, utan ötverklagade detsamma hos K. M:t. K. M:t ändrade öfverståthållare-embetets utsbh g på det sätt, att Selmer förunnades en månads vistande på fri fot, inom hvilken det ålåge henne att skaffa sig Jaga försvar, vid äfventyr att utslaget annars gingo i verkställighet. För några dagar sedan ställdes derföre Selmer uti poliskammaren på fri fot. Sistlidne onsdag låg hon redlöst öfverlastad inne å en gård å Söder. Derifrån måste polisen föra henne till äktet och stod hon sålunda i fredags återigen inför poliskammarens dombord. På grund af K. M:ts utslag blef hon emellertid genast ånyo satt i frihet, för att njuta det erhållna föreläggandet till godo. Hallberg och Lundmark. Förre handlanden A. G. Hallberg, häktad, såsom förut är nämndt, på angifvelse om stöld, har i anledning deraf flere gånger, sednast i går då målet angående honom remitterades till rådhusrätten, varit till förhör instäld i poliskammaren. Derunder är genom två vitnen intygadt, att Hallberg ifrån den 15 febr. till den 25 nov. förlidet år bott i huset n:r 14 vid Maria Brunnsgata, under uppgift att vara landtbrukare och beta Lundmark, samt att han hela denna tid ständigt hållit sig inne och endast haft besök af förre inspektoren Jonas Ahlberg och dennes hustu, sin broder, bagaregesällen Henric Hallberg, och ogifta Clara Lundmark, hvilken sednare gått och gällt för hans syster. Rörände tillgreppet hade tilltalade Hallberg genast blifvit för detsamma misstänkt såväl af den festulne, bokhållaren Blomqvist, som af deras gemensamma värdinna; och då han slutligen af dem derför hårdt ansattes, framlemnat pantsedlarna på sakerna, hvilka belånats dels af brodren, dels af ogifta Lundmark, samt gjort knäfall för hr Blomqvist och bedt denne icke göra honom olycklig, försäkrande sig dervid vilja ersätta lösningssumman. Dagen derefter flyttade Hallberg ifrån nämnda sin bostad, under föregifvande att han fått plats vid Edsbro bruk, och sedermera skref han åtskilliga bref till hr Blomqvist, daterade Edsbro, i hvilka han både med löften och hotelger sökte hålla dennes förväntan på liqvid vid makt. Att Hallberg dock icke varit rest härifrån Stockholm, framgick tydligt under ränsakningen, och han måste också tillstå att brefven skrifvits härstädes. — Då målet emot Hallberg sent omsider blef anhängigt i poliskammaren, gjorde han ändtligen allvar utaf att uppgöra med hr Blomqvist och erbjöd honom för den skull fö:st en af annan person utgifven revets och sedan sitt mahognymeuble ment. Det har likväl sedermera upplysts att detta blifvit af Hallberg, under uppgift att han vore bokhållare i jernvägsstyrelsen, förbyrdt af en fru Ejserman. Slutligen hade Hallberg besökt sia foråna värdinna och bedt henne icke gå upp i poliskammaren för att vitna emot honom, sägande sig vilja ersätta henne de böter hon för gädan uraktlåtenhet skulle ådraga sig. . Hallberg nekade såväl för att ha sjelf kallat sig Lundmark som att ha nu sednast uppgifvit sig vara jernvägsbokhållare, ehuru han, hvad nämnde titel beträffar, på kontraktet om förhyrandet af möblerna så låtit kalla sig. Rörande angifvelsen om stölden, bestrider han fortfarande densamma, oaktadt han måst medgifva att han innehåft sakerna och låtit 2402 hg