Dagens Nyheter – 24 december 1866, sida 2

Article Image
Julafton 1866. Barnens stora högtid, Julen, kommit åter, Glad jag dig vill helsa. Hell dig! trefallt hell! Om i nödens boning något öga gräter, Spriden, menniskovänner, glädje der i qväll. Jag åt hvar och en, åt stora och åt små, Önskar att en rolig Jul de måtte få. Måtte hvarje hus af jubel återskalla Och en hvar få stanna der han hålles kär! Måtte julklappsregnet stridt, som åskregn falla — Det ju ett bevis på goda tider är. Jag är fattig, jag, och får om ursäkt be, Att jag blott kan önskningar till julklapp ge. Er, som bo så grannt i skimrande palatsen, Önskar jag förstånd att bruka makten rätt, Och att ni beständigt minnas må den satsen: Alla födas lika — dö ock lika lätt! Gör ni detta blott — jag önskar och jag tror Att er julfröjd då skall blifva riktigt stor.t Du, som blifvit satt till vårdare af lagen, Må du troget sköta detta dyra kall, Låt ej någon bli på rättvisa bedragen, Ingen gemom ränker blifva bragt på fall. Jag dig önskar då att lycklig, glad och nöjd I ditt hem du njuta må en verklig fröjd. Du, som blifvit vald att våra lagar skrifva, Må din enda tanke vara folkets vål; Låt ej smicker, hot, ej heller list dig drifva Till att gifva stöd åt maktens lumpna skäl! Njut nu julens fröjder i ditt lugna hem, Snart i våra kamrar får du glömma dem. Må dn, ljusets tolk i nattsvarta kaftanen Lägga bort din lystnad efter jordens gull. Se på barnen blott, som dansa omkring granen, Blif, som dessa, sveklös, mild och oskuldsfull. Menskofunder ej, men kristlig lära sprid, Då jag önskar dig en julhelg full af frid. Tro ej, Martis son, att stjernan och galonen Enda prydnad är, som du bör sträfva för, Du ej blifvit ställd som skyddsvakt blott för tronen, Fosterlandet främst ditt Jif du egna bör. Om ditt hjerta varmt slår för vårt dyra land. Önskar jag god jul! och räcker dig min hand. Ja, god jule åt alla, blott de icke glömma Att ej menniskan blott för sig sjelf är till, Att man alltid bör för arma likar ömma Handla mot dem, som man sjelf behandlas vill. Ingen må väl nu förundra sig en smul, Om mig sjelf till slut jag önskar rolig jul?

24 december 1866, sida 2

Thumbnail