Dagens Nyheter – 22 december 1866, sida 2

måste jag stanna och smaka på den med, och; jag tror mest att jag beställde ett par dussin! af den sorten också. Man får uppmuntra en vinhandlare, som så uppenbarligen tagit till devis: billigt pris och stor afsättning — alldeles som Dagens Nyheter. Att köpa starkare viner gömde jag till en annan dag, och gick direkt ned till Björklunds Söner (n:o 20 Regeringsgatan). När man kommer dit är man alldeles som med ens förflyttad till Medelbafvets sköna och fruktbara länder. Fikon, mandlar, russin, daddlar, nötter -—— både runda och trekantiga — omgifva en på alla sidor — ja det är här, wo die Orangen glichen. Saknar man något kär, så finner man det hos Th. Jacobi, Drottninggatan 38, som också är rikt sorterad med delikatesser. Hos hrr Eurenius Qvist, hvilka hafva sin atelier i n:o 18 Regeringsgatan, såg jag mig om efter några nya fotografier för salongabordet. De ha färdiga sina kopior af de svenska landskapsfigurer, som under sommaren voro utställda i f. d. riksarkivets hus. Dessa fotografier taga sig sannerligen mycket väl ut — och på samma gång jag köpte en samling af dem bestod jag mig ett par af de stora fotografierna af industripalatsets inte, för att sätta dem på väggen i mitt arbetsrum till minne af en tillställning; hvars like jag icke kommer att upplefva, om jag ock lefde i femtio år till. — Det yttre af byggnaden har jag förut förevigadt i HF. de Glimes effektfulla tafla, som jag köpte i Bonniers bokhandel: Nu återstod att köpa klädningstyger, och schalar, och schaletter, och handskar åt svägerskorna, barnen, fröken och pigorna — ty min hustru, hon bara rustar med maten hon — det är Jjulnöjet det, säger hon. Och så gjorde jag som kungen, jag gick först till Anstrin C:o och sedan till Bendiz C:o på bazaren. Men jag stannade icke vid det, utan jag gick till Gottfried Mellbin på Vesterlånggatan och vidare till Aug. Magnusson. Det är en charmant bod han har. Ni kommer väl ihåg den? Boden med de stora spegelrutorna. Hela framsidan af husets bottenvåning är endast en kolossal spegel med några lister som skilja dörrar och fönster. Man kan bestå sig spegelrutor litet hvarstädes och att vara fin som på Pariser-boulevarderna, men för det mesta är det bara som toilettspeglar i jemförelse med Magnussons trymåer. Ja, detta var icke på samma dag; och på en gång kan jag icke heller orka beskrifva hela min julvandring. Ol L: