Dagens Nyheter – 22 december 1866, sida 2

skall jag be att få slippa tala om, ty jag vill bereda svärmor en öfverraskning, men så mycket kan jag geftna säga, att det fanns en mängd af kappor, både stora och små, svarta och grå, dyra och billiga, vackra och fula .... sade jag fula? Nå ja, en kappa som jag tyckte vara ful, den kom just en förtjusande dam och köpte, emedan hon tyckte att den var så vacker; Det var hos Valentins det :;:. — Jaså, ni var der också?! : — Aj, aj, det slapp ur mig:.: Ja, det var då visst icke någon expositionsdocka som narrade mig att titta dit också :.. men man bör alltid välja innan ran köper, det har min hustru sagt. — Nå, tala nu om hvad ni har köpt åt er fru. — Jaha, det kan jag göra. Min hustru är för det nyttiga och det sköna, och bryr sig inte om kläder. Hon hör till tarflighetsförbundet . : . hon tillåter aldrig mer än 6 rätter mat och 5 sorter vin. Så att åt henne har jag bara köpt för hushållet och litet för salongsbordet. Först gick jag en morgon till Högstedts vinhandel -— det är min vinhandel, det — för det är en så angenäm källare han har i det der vackra huset n:o 32 Regeringsgatan med asfaltgolf på gården — och en stor sångerska i ena praktvåningen — och kalorifer af Wallins patent i våningen inunder. Dit gick jag vid 12-tiden för att taga mig ett oskyldigt glas portvin i anseende till koleran som gick i somras. Se, jag har alltid en butelj stående der, af försigtighet. Så kom jag i tal med herrarne i den trefliga underjorden. Det har alltid varit min oförgripliga mening att viohandlarne i Sverge inte förstå sin sak; Icke så att ej många af dem skulle förstå sig på att göra vin... det tror jag dem om. Men de förstå icke att om de sålde goda hvardagsviner för godt pris, och hölle dem lätt tillgängliga för allmänheten utan för stor källarmästare-förhöjning, så skulle de bringa vindrickandet i bruk, i stället för punschande, toddande och ölklunkande. Jag har haft nöjet dricka rödt vin hos vänner som haft det inne för 75 öre buteljen, och ett utmärkt Mainzer och Moselvin för samma pris, fastän de bara införskrifvit små partier. Hvarför taga då vinhandlarne 2—3 rdr och källarmästarne 3 å 4 rdr buteljen? Jag höll en lång föreläsning, tills jag blef så torr att jag måste taga ännu ett glas ur min butelj bara för att kunna fortsätta med denna straffpredikningen. Men medan jag drack passade de underjordiska herrarne på att falla in och ve mig för ombytes skull smaka på en sort rödt vin, som de kallade Gula lacket. Nå, jag fick en bit ost för att taga bort portvinssmaken, och så drack jag litet af deras Bordeaux .:. Ja, det var icke illa. Inte var det något Cabarrus å 4 rdr och inte var det något Lavose å 6 rdr, det var det inte, men det var ett ganska försvarligt hvardagsvin, och det sade jag dem att om de toge sitt förstånd till fånga och nöjde sig med en måttlig förtjenst, och sålde sitt Gula lack för t. ex: 1 och 25 utan glas, så skulle de nog få god afgång och sälja 100 buteljer i stället för att de nu kanske sälja 20 buteljer å 1: 50. — Ja, svarades det mig, vi sälja det mycket gerna för en riksdaler jemnt, utan glas: Det tyckte jag om. Så skall det vara. Jag för min del beställde genast ett par dussin. — Men nu komma vi till rhenska viner, sade jag. Der skall jag kännå er på pulsen. Jag har farit på Rhen flera gånger, och jag vet hur det smakar. Der dricker man ombord på ångbåtarne en hel butelj för 1: 50, och då kunde ni gerna komma ut med att sälja för samma ris. P Det tyckte man då vara bra mycket begärdt; men jag gaf icke med mig. Hvad hände? Jo man tog fram en butelj Brauneberger Auslese, och det tillstår jag att det var så godt som det man i allmänhet dricker på ostronkällrarne eller de eleganta groparne i Nordtyskland — ni mins väl vid Jungfernsstieg, och Rådhuskällaren i Lybeck (fastän den just icke är elegant), och den nya förgyllda gropen i Leipzig! — Det vinet ville man icke ba mera än 1:50 buteljen för, med glas. Och det var godt pris, så att jag tog ett par dussin af det med: Min hustru tycker mycket om rhenskt vin, och jag med. Det är så passande i ett hushåll — man kan dricka det när som helst — och man vill alltid dricka det när man får aldrig så liten vana. Så passade man på tillfället medan man hade ein angehender Kund och bad mig smaka på ett vin, som var just som skapadt för fruntimmer. Det var en smula å la gauterne — dock sötare — ett riktigt fruntimmersvin, som man med nöje kan bjuda både föroch eftermiddag och deremellan dricka till fisk vid middagsbordet. Och det kostade bara 85 öre med glas och allt. Detta vin de gres var då riktigt röfvarpris på, så att jag måste taga ett par dussin af det med. Ty min hustru tycker så mycket om sådana der söta viner, som icke zsra alltför söta Arch han är lvekligs nav att i