Dagens Nyheter – 21 december 1866, sida 2

bakom busken, fick det undergörande vattnet midt i ansigtet. . Det var emellertid stor anledning att förmoda det han för alltid blifvit befriad från denne mindre farlige rival; ty dels voro Chatelets murar fasta, dels skulle ju, enligt folktron; den; hvilkens läppar berörts af mediceiska fontänens vatten, glömma till och med hvad kärlek var. Han hade läst kardinalens bref ännu en gång: denne skulle gerna ha velat behålla hos sig en så trogen och sjelfuppoffrande tjenare, men han visste att ban, då han gaf honom friheten; tillfredsställde hans hjertas innerligaste önskan: Han ville se om den som ensam hade följt den fallne ministern skulle afstå från den allsmäktige kardinalens gunst; för att återvända till den af alla öfvergifna enkedrottningen; Det var honom en glädje att låta sin unge skyddsling spela denna vackra roll, och ban försäkrade honom om sin innerliga tillgifvenhet samt inneslöt i brefvet en fullmakt att lyfta pengar hos skattmästaren; i hvilken fullmakt han väl villigt glömt insätta beloppet: Robert skulle ha haft mycket svårt för att sjelf sätta ett pris på sia trohet; emellertid var han tacksam för kardinalens frikostiga afsigter. Han inträdde med brådskande steg i det öde palatset, för att få veta om han kunde vara drottningen och — hvilket han dock icke tillstod för sig sjelf — hennes unga sällskapsdam till någon nytta. Några kammarfruar; som drottningen afskedat befunno sig ännu i en väntsal. Maria af Medicis hade förblifzit i sitt bönrum och icke velat ha någon annan hos sig än sin trogna väninna Rachel;