Dagens Nyheter – 19 december 1866, sida 1

skulle utan samvetsqval göra sig skyldig till: samma bedrägeri; Det torde böra upplysas att Maria af Medicis i hemlighet gynnade den ömsesidiga böjelse; som, efter hvad hon trott sig märka, rådde mellan de två unga personer, hvilka, om Rachel står vid sitt ord, snärt skola träffas vid källan: Drottningen fann förmodligen ett nöje uti att gifva akt på, huru detta tycke dag från dag vann ökadi välde öfver tvenne varelser, som båda i lika hög grad väckt hennes intresse genom sin ungdom, sina behag och dygder: Hon roade sig ofta med att låta sin unga väninna blekna, rodna eller darra. Dessa verkningar åstadkommos derigenom, att hon plötsligen förde samtalet på Robert de Malhortie eller berättade något äfventyr, hvari han uppgafs ha spelat hjeltens roll, och som var egnadt att uppväcka svartsjuka i ett ungt hjerta: Detta förfarande bevisade att drottningen var menniskokännare; ty kärleken befrämjas bättre genom oro än lugn: Hon plågade sålunda den älskliga flickan, som törhända icke tyckte så illa om det lidande hon härigenom fick utstå: Det är ju ganska antagligt att Rachel skulle ha blifvit bedröfvad, om hon aldrig fått tala om Robert. Maria af Medicis som, enligt den tidens uttryckssätt, hade gifvit Robert de Malhbortie åt kardinalen, då de voro de bästa vänner i verlden, och som nu önskade göra denne ståtlige ädling till sina festers prydnad, trodde måhända ännu att hon hade i sin hand allt hvad som behöfdes för att komma honom att öfvergifva Richelieu och för alltid fösta sig vid henne. Också lät hon icke något tillfälle gå sig ur