Dagens Nyheter – 17 december 1866, sida 2

es 4? . Rätteg.och polisnyheter, Stöld. Genom inbrott å en vind i huset n:o 3 vid Saltmätaregatan blef en eftermiddag i tföregående vecka kl. mellan 3 och 6 en mängd bättre tvättkläder bortstulna. Det sorgligaste är, att en stackars fattig tvätterseka. som hade upphängt kläderna till torkning å vinden, hade dem sig anförtrodda till tvättning och är det således hon som får ersätta egaren förlusten, hvilken, billigt, uppskattas till 42 rdr. Bland de stulna plaggen voro lakan af hel bredd (utan söm) märkta med P. L. AA 12 samt ett hvitt madrassöfverdrag af hvit lärft märkt med P. L. AZ 16. Märkena äro sydda med hvitt garn. Stölden är anmäld hos polisen men ingen spaning på tjufven har ännu vunnits. FE Qi heg smiter. Ölands-Pelles mål, förut flera gånger här omtaladt, förekom i lördags till vidare handläggning. Sedan protokollet blifvit uppläst och Pettersson påstått sig dervid hafva några anmärkningar att göra, med hvilka han dock anhöll om rådrum till nästa gång, begärde han få ställa några frågor till vitnena N. F. och C. A. Jonsson, hvilket medgafs. Pettersson till N. F, Jonsson: Hurudan var väderleken den dag då köpeafhandlingen bevitnades? N. F. Jonsson. Något grådaskig. Pettersson (till C. A. Jonsson). Hvad säger J. om den saken? : 0. A. Jonsson. På morgonen litet kulaktigt och fram på dagen, klart, med moln. Pettersson framtog härefter, och ville i protokollet hafva införd en skriftlig uppsats angående väderleksobservationer å nämnde dag, hvilket rätten dock icke ansåg vara behöfligt, enär Jonsönernes uppgift angående väderleken tycktes vara temligen öfverensstämmande. Emot detta anförde P. besvär, under yttrande, att han bestred protokollets riktighet, för hvilket yttrande han dook tillrättavisades af ordföranden, hvilken underrättade bonom att rätten sjelf vitsordade riktigheten af protokollet. Härefter upplästes ånyo portföljmakaren Lindqvists vitnesmål, hvaraf framgick att, enligt vitnets tro, då ett papper blifvit vikit i ett skarpt veck, detta veck ej kunde så helt och hållet utplånas, att det ej skulle synas om man hölle papperet emot dagern, hvarför vitnet antog det omtvistade dokument ej ha varit viket, såsom påstått är. Pettersson började efter vitnets ytterligare, personliga, hörande ett längre föredrag om runda veck, påstående bland annat att, om man rullar ihop ett papper, så är detta ett rundt veck, anhällande derefter att, på stället få visa prof på sin skicklighet att skrifva bokstäfver med tryckning å ett rundt veck. Detta afslogs emellertid, och underrättades P. att runda veck, till dags dato ej funnits till. Ytterligare förklarade P. det han ej vidare kunde tillåta Synnerberg föra Lundqvists talan, enär S. nu vore af P. stämd inför rätta. Rätten resolverade dock, efter hållen öfverläggning, att den ej fann P:s stämning utgöra laga hinder för S. att föra Lundqvists talan. P. anförde besvär öfver denna resolution. Pettersson tillfrågades nu af ordföranden om han kände till någon person, med namnet Lundin, hvilket erkändes, med tillägg, att just samme person renskrifvit ofvannämnde köpeafhandling, påstående dock P., det ofvannämnde Lundin vore död för en längre tid sedan, mot hvilken dödsdom vitnet N. F. Jonsson opponerade sig, påstående det han närmare kände nämnde L. och sednast sett honom för en tre månader sedan. Dessutom påstod Jonsson det Lundin ej renskrifvit handlingen, emedan det ej var hans stil. Härefter hölls ett längre förhör med C. A. Jonsson, hvilken ändrade sitt vitnesmål så till vida, att han, under den tid de handlingar skrifvits, hvilka han skulle inlemna å landskansliet varit frånvarande, samt att han (som förut förnekat all skrifkunnighet) kunde rita hela lilla alfabetet utom x. Snickaren Gelin, som var närvarande, tillfrågades af ordföranden om han kände igen någon af de två Jonssönerne, hvilka begge påstått sig ha bevitnat en köpeafhandling af den 19 april 1864. G. visade nu på N. F. Jonsson, antagande att det möjligtvis kunde vara denne som varit vitnet, emedan den som bevitnat dokumentet varit en liten karl, utan skägg, liknande nämnde N. F. J., hvaremot G. temligen bestämdt påstod att det ej kunde vara OC. A. TTR SR SA AR AO NT TN PIN du