Dagens Nyheter – 17 december 1866, sida 2

att han skulle öfvergifva de planer han uttänkt, och hvilkas syftemål var Frankrikes storhet — på samma gång som hans egen? Var det väl tänkbart att han skulle afstå från hoppet om att nå sin lefnads uppgift, endast derföre att en nyckfull qvinna ställt sig i hans väg? Hans beslut var fattadt; Maria af Medicis hade begått ett fel, då hon icke farit efter konungen till Versailles, och han skulle sjelf ha gjort sig skyldig till en stor försumlighet, om han icke begagnat sig af de fördelar som för honom stodo att vinna just till följd af detta fel. Kardinalen bodde ännu i hotellet Lilla Luxembourg, som Maria af Medicis upplåtit åt honom; ty kardinal-palatset (det nuvarande Palais-Royal) hvilket han sedan innehade, var vid denna tid icke färdigbygdt; och som den våning, drottningen bebodde i Luxembourg, låg i palatsets högra flygel, hade hon sin fordne skyddsling, hvilkens oförsonlige fiende hon blifvit; helt nära sig. Också dröjde det icke två minuter, sedan Robert de Malhortie tagit afsked af drottningen, förrän han befann sig i kardinalens skrifkabinett. F; d. ministern var sysselsatt med att ordna en mängd papper: — Ar det ni? sade han till Robert; utan att röra hufvudet. Hvilken annan skulle det väl vara än den trogne yngling, som skall dela min landsflykt? Våra vänner ha rest bort. Donec eris felix! ;..Ni känner slutet af satsen. Vi få väl se dem komma tillbaka en dag, och vi veta då; huru mycket vi kunna lita på deras trohet: Men säg mig, tillade han, i det han vände sig till Robert och gaf honom tecken att väl tillstänga dörren, säg mig, herr ambassa