Dagens Nyheter – 17 december 1866, sida 1

ers majestät sjelf som velat anställa Robert de Malhortie vid sitt hof. Men jag anser bonom vara alltför trogen, för att han skulle öfvergifva kardinalen, emedan denne fallit i onåd. Hun kommer icke. — Hvad tänker ni om den saken, Ptolemetc? sade drottningen, vändande sig till en ung man som i detsamma inträdde i rummet, efter att först ha knackat mycket försigtigt på dörren. Han var liten till växten, ödmjuk och krypande i sitt sätt att vara, och hans fysionomi påminde rätt mycket om en ung räfs. Vi må tillägga att hans härkomst var misstänkt, ty drottningen hade fått honom af floremtinaren Concini. Ingen annan än Ptolemee Machiavelli hade tillåtelse att när som helst och utan att vara anmäld infinna sig hos drottningen; men man måste tillstå att han var en dyrbar person, sor icke kunde undvaras. Han åtog sig att lyssna vid dörrarne och att inrapportera till drottvingen hvad som yttrades hos kardinalen. Dettz hindrade honom icke från att meddela hans eminens allt hvad han hade sig bekant om drottningens görande och låtande; ty ban var rikligen betald af båda fienderna. Han kände sig icke litet stolt öfver sitt namn och trodde sig, i likhet med sin landsman, den ryktbare Macbiavel, vara en djupsinnig pelitikus. — Jag hyser sawma åsigt, som ers mejestät, svarade Ptolemee, brytande på it 2 Härvid smålog ban och gjorde en djup bugning. — Vet pi hvad vi telade om, mia trogne Machiavel, eftersom ni så bestäradi säg:t er vara af samma tanke som jag? frågade Maria,