Dagens Nyheter – 15 december 1866, sida 2

Invånarne i qvarteret Luxemburg talade härefter med mycken stolthet om sin källa. Emellertid fästade äfven andra mägtiga personer uppmärksamhet vid den förut alldeles glömda s. k. mediceiska grottan och deri befintliga fontän och det blef beslutadt att denna sednare skulle flyttas närmare palatset Luxembourg. Denna åtgärd var det som åstadkom en så ofantligt stor sensation i Luxembourg-trakten. Men äfven förtrytelsen häröfver har numera lagt sig. Man har sett den ståtliga mediceiska boulevarden och fontänen vackrare äh någonsin, omgifven af en marmorbassin, i hvilken svanor simma; och tadlets stämma bar tystnat: Såsom bekant, har man hos många floder och källor i forntiden föreställt sig en viss undergörande förmåga. Äfven om det vatten, som Maria af Medicis lät inleda i sin park har en sägen gått, som på sednare tider fallit alldeles i glömska, men om hvilken torde vara lämpligt att nu erinra, eftersom fontänen med anledning af den skedda förändringen blifvit föremål för så mycken upp: märksamhet: Fordom lärer en jernskål; som medelst en kedja var fästad vid piedestalen till en pelare på venstra sidan om källan, ha varit tillgänglig för de personer, som ville dricka af vattnet Ännu för några få år sedan såg man på den nämnda pelaren en liten ring, vid hvilken ked jan, som i likhet med sjelfva dryckesskålen länge varit alldeles försvunnen, förmodligen sut tit fasthakad. Man gjorde snart den iakttagelsen att der som ensam drack ur skålen, blef likgiltig fö!