Dagens Nyheter – 15 december 1866, sida 2

MERUBESMA Ne Rätteg.och polisnyheter. Peliser Målet emellan skomakaregesällen Ekfält och positivspelaren Roos förevar åter i går. Ekfält medhade två vitnen, hvilka sammanstämmande, under starkt knorr från Roos sida, berättade att de tillika med Ekfält, nere i en grop uti huset n:o 28 vid Regeringsgatan, då de varit sysselsatte med stutning, blifvit af Roos tillfrågade om de kunde trolla. Ekfält hade svarat att han visserligen vore tem igen slängd i konsten, men att han dock ej ville mäta sig deri med en positivhalare. Efter detta svar, hade gurgel uppstått emellan herrarne, och då de aflägsnade sig på samma gång, hade Roos i trappan tilldelat Ekfält två slag. Roos (görande en vefdragande rörelse med högra armen): Herr domare, jag anhåller få intyga att 20 personer kunna bevisa att jag har fått 8 sparkar, blifvit biten i lillfingret och att han, Ekfält, i 8 omgångar hållit sin knytnäfve framför min näsa. Domaren: Jaha, tyst nu, så skall vi höra hans vittnen. Roos tvenne vittnen hördes härefter, och påstodo desse, under lifiigt protesterande från skomakarens sida, att Ekfält, sedan han nere i gropen slagit mössan af Roos hufvud och slagit ett glas punsch öfver honom, vidare i trappan tilldelat Roos fyra sparkar och ett bett i lillfingret. Sedan parterne å ömse sidor förnekat allt öfvervåld, framträdde allmänna åklagaren och yrkade ansvar å Roos för fylleri och våld mot person, hvilket yrkande högeligen förtretade Roos, som påstod att det var riktigt rysligt, att yrka ansvar å honom för att han blifvit biten. Utslag afkunnas om måndag. Pilktfälld våldsverkare. Artilleristen Falk blef den 11 dennes af krigsrätt dömd för öfvervåld å kanslisten P. Lagerman m. fl. samt för fylleri, att tillsammans böta 130 rdr eller af brist på medel undergå 17 dygns fängelse vid vatten och bröd. Länscellfängelse?t. Rånet utom Roslagstull. Med häktade åkardrängarne Gustaf Svensson och Gustaf Andersson fortsattes ransakning vid gårdagens ting. Som förut är omnämndt äro anklagade för att onsdagsaftonen den 24 sistl. oktober inärheten af Experimentalfältet ha kastat stalldrängen J. A. Lindberg, hvilken Gustaf Svensson åtagit sig att mot 10 rdr rmt skjutsa till dess hem i Österåkers socken, ur droskan. Gustaf Andersson, som endast för roskull medföljt, skulle derefter ha rånat Lindberg på 2:ne fickur, och lemnande L. qvarliggande på landsvägen, derpå begifvit sig åter till staden. Målsegaren Lindberg hade iakttagit inställelse, men kunde icke lemna några väsendtliga upplysningar om rånet, emedan han vid tillfället varit så berusad, att han omöjligt kunde påminna sig hvad som passerat. Det enda han påminde sig var att han och drängarne, innan de lemnat staden, gemensamt besökt åtskilliga krogar och rundligt förplägat sig. Afven vid tinget var Lindberg berusad och högst oredig. Då inga vitnen funnos att tillgå, så dömdes drängarne, på grund af hvad de sjelfva uppgifvit och bekänt, Gustaf Andersson till 1 år och 4 månaders straffarbete och Gustaf Svensson till 170 rdr böter. Lindberg, som erkänt att hav, då våldet mot honom begicks, varit öfverlastad, dömdes derför till 5 rdr och för oredigt uppförande inför rätta till 10 rdr böter, eller tillsammans 15 rdr rmt. Lindberg uppgaf att han den 24 oktober om aftonen, utom de I:ne uren, haft öfver 200 rdr rmt på sig, men penningarne hade han haft förvarade i sina stöfvelskaft. Mordet vid Rotebro. Ransakning fortsattes i går med häktade jernvägsarbetaren Jonas Anireasson Spjut och på fri fot varande smeden Sandberg, drängen Lundberg och jernvägsarbetaren Gustaf Andersson, allesammans anklagade för att aftonen den 29 sistl. september dels å krogen vid Rotebro, dels i en hage i närheten af Sandbergs bostad så illa misshandlat hemmansbrukaren Björkman att denne under natten aflidit. En af dejernvägsarbetare, som varit delaktig i våldet och som följande dagen begåfvo sig på flykten, har blifvit gripen i närheten af Wenersborg och hitförd, nemligen Jan Petter Andreasson, som var upphemtad från häktet. Han erkände att han deltagit i våldet så tillvida, att han tilldelat Björkman en knuffning för bröstet och 2:ne örfilar inne å krogen samt en örfil å backen derutanför. Vidare sade han sig icke hafva deltagit i våldet. Rörande deras flykt berättade han, att Olsson (ännu ej anträffad) och han omedelbart efter våldets föröfvande begifvit sig in till hufvudstaden och måndagsmorgonen derpå följt med bantåget till Hallsbergs station. Derefter hade de tillsammans, dels till fots, dels med ångbåt, begifvit sig till Wenersborg, hvarest de skiljts åt. Olsson, skulle derifrån begifvit sig åt Norge. Målet uppsköts. Spjut och Andreasson nedfördes åter i häktet; de på fri fot varande förständigades att vid hemtningsäfventyr iakttaga inställelse vid nästa ting. För Olssons efterspanande och gripande skulle skrifvelse jemte signalement genom konungens befallningshafvandes försorg skyndsamt afgå till Norge.