Dagens Nyheter – 14 december 1866, sida 2

Hvem har skulden för Orädds förolyckande? Dagligt Allehanda för i går afton anställer följande efterräkning med chefen å ångkorvet ten Orädd, sedan hans och den ombord varande lotsens rapporter) nu blifvit kända: aDet kännes smärtsamt vid genomläsningen af de begge rapporterna, att ombord å Orädda rådt ett sådant oinskränkt förtroende till den medföljande lotsen, att man nästan låtit honom chuserax med H. M:ts fartyg, som han behagade. Det är sannt, att bland sjömännen råder en hög tanke om de engelska kanal-lotsarnes duglighet och skicklighet, ty fordringarna af en engelsk lots äro helt andra än af våra egna. De förra måste utom speciel kunskap om allt hvad till deras yrke hörer dessutom hafva fullkomlig reda på tidvattnet längs kusterna och i revieren. Men om också lotsen John Abley dokumenterat sig med patent från Trinity-House och gan, på tillfrågan af chefen, svarat: catt han ansåg sig vara fullt kompetent att så väl natt som dag lotsa korvetten under seglingen från Havrex, borde dock chefen insett, att en lots adock är ej annat än en menniskaa, och att en sak är att säga sig vara kompetent, en annan att vara det. — Efter detta svar synes det, som chefen lagt korvettens öde i lotsens händer, och att detta öde blef sorgligt, det veta vi nu alla. cEn annan sak är denna fråga, som hvar och en menniska (äfven utom facket) kommer att framställa: Har chefen, i egenskap af befälhafvare å H. M:ts fartyg, iakttagit några försigtighetsmått under seglingen från Havre? Beklagligtvis kan denna fråga ej besvaras med annat än nej, ty de två enda försigtighetsmått, man här hade att iakttaga vid de två omständigheter (storm och regntjocka), som försvårade angöringen af land, — att loda och att lägga bi; för att afvakta luftens upplättnande och derigenom få sigte af fyrar för att få säkerhet i sitt bestick — hafva här uraktlåtits. Oppet och ärligt erkänner också chefen: caatt ej lodskott togsu! Det bevisar dock, att han måste hafva tänkt något ditåt, men tanken att lägga bi tyckes ej hafva uppstått hos honom. Hvad hade varit lättare än att efter kl. 4,30 e. m., då focken bergades, i hvad stund som helst lofva till vinden och brassa back eller åtminstone askefrac det 3-refvade märsseglet (i syn nerhet som brassningen skedde lättare, sedan focken bergats) och på samma gång verkställa lodningen: Och att denna manöver ej verkställdes kl. 5 e. m. då vakthafvande officer rapporterade en fyr vara synlig, som lotsen ej kände till, det finna vi alldeles oförklarligt, Denna samma vakthafvande officer hade, enligt lotsens edliga förklaring, äfven vid denna tid frågat honom om han ville, catt lodet skulle kastas, men af honom fått ett afböjande svar. ) I lotsens. i gårdagsbladet införda rapport medföljde ur Posttidningen det tryckfelet att korvetten stött på 5 mil NO, från Dungeness i st. f. NW.