Dagens Nyheter – 10 december 1866, sida 2

niskotomma grannbyggnaden. I många fall är tjenstfolket tjufvens, intet ondt anande, verktyg. En ung vacker tjuf, bvars kamrater få reda på att ett inbrott i något hus skulle löna sig bra, gör bekantskap med tjenstflickan i detta hus. Han gör henne sin kärleksförklaring och hon säger bonom hvilka timmar han kan träffa henne ensam: Dessa timmar begagnar han för att skaffa sig nödig kännedom om husets alla lokaler, om de tider då familjen brukar gå ut och om förvaringsställena för nycklarne till huset och rummen: Nu är arbetet lätt; På en timma då herrskapet är i kyrkan hämtar han flickan till en promenad, under det han nedtager portnyckeln från den vanliga spiken och stoppar den i fickan. Obemärkt af flickan gifver han den till en kamrat, som liksom af en händelse möter honom på gatan. Då flickan kommer tillbaka, är huset plundradt. Klockan 10 stodo vi utanför ett värdshus af mycket misstänkt utseende i Ratclife Higkway, nedanför Londonerbron. Såsom jag förut omnämnt var BRatchfe Highway förr en af de mest beryktade gator i Londons tjuf-verld; Gatans och dess ensliga bigators karakter har, efter hvad hr John försäkrade mig; föga förändrat sig, ehuru hon utbytt det gamla beryktade namnet mot det anständigare Georgsgatan. De karlar och qvinnor; hvilka drefvo omkring här, voro till det yttre allt annat än förtroendeväckande. Ensam hade jag icke vågat passera denna trakt på aftonen, eller under natten. Matroser och trashankar med ruskiga och otrefliga fysiognomier stodo vid gathörnen och underhöllo sig med qvinnor; om hvilkas födkrok de sminkade kinderna och de djupt urringade;