Dagens Nyheter – 10 december 1866, sida 2

loford förtjenar utförandet af den vackra bönen i tredje åkten, hvari kören, så att säga, öfverträffade sig sjelf. De nya balletterna af Martin vunso äfven välförtjent och rättvist bifall; brr Sjöblom och Theodore, fru Lund samt och mamsellerna Eckbardt och Paulsson inropades efter sin Bolero i sista akten. Hr Labatts uppträdande såsom Masaniello var emotsedt med en icke så ringa nyfikenhet, och mången hade fästat stora förhoppningar vid honom, på grund af hans föregående lyckade debut. Om icke alla dessa förhoppningar blefvo uppfyllda, så torde detta få tillskrifvas en tillfallig indisposition — en naturlig följd af hr L:s föregående opasslighet — men icke oförn åga att fylla detta ansträngande parti, som man kunde kalla en tenorernas pröfvosten. Blifvande representationer skola utan tvifvel besanna denna vår förmodan. — Men lemnade år L:s sång för aftonen åtskilligt öfrigt att önska; så förtjenar ban så mycket mera erkännande för sitt, för en så pass nybörjare, ovanligt goda och själfulla spel. En annan debutant, som både artighet och pligt kräft att nämna i främsta rummet, var m:ll Dahlqvist såsom Fenella. Hon vann en afgjord framgårg, och spelade sin stumma, svåra roll med sydländsk verv och sglöd. Hennes utseende lämpar sig ock synner ligt väl för denna roll. Emellertid kunna vi icke rätt väl förlika oss med den skola — om vi ej misstaga oss, en vid stora teatern alldeles ny, enkom för detta fall inrättad — i hvilken m:ll D. inlärt sin roll. Elvira, fru Michaeli, tjusade såsom vanligt med sin sköna stämma och åhörarnes belåtenhet gaf sig vid flera tillfällen tillkänna genom ihållande bifallsrop. Bournonvilles anda spårades i folkscenerna, hvilkas anordning lemnade intet öfrigt att önska. I uppsättningen hade en och annan förbättring vidtagits; så hade t. ex. i sista aktens slutkatastrof de för den dekorativa effektens störande bengaliska eldarne till större delen utelemnats — en sak, hvarföre man måste hålla teaterns dekoratör all räkniog. Dylika medel till ernående af en i allo falsk effekt lämpa sig bäst för Manegen och Bockfoten. Julbazarer i Berns salong öppnades i går afton. Anorduingarne äro något enklare der än i fjol, men tilloppet af folk var inga lunda mindre. De konstprestationer som erbjudas för det billiga priset af 25 öre (för den sndra hälften af inträdesafgiften erhålles neml. någon småsak eller förtäring) äro: sång af fru Sauvlet, monologer af hr Clausen; dans af dansöserna Clara och Heloise samt hr Selinders elever, och musik från två orkestrar, m. m;; dessutom visas dimbilder. En stor del af publiken uppfattade tillställningen såsom ett marknadsnöje i det fria och var i går afton i en mycket liflig stämning. Om inga hvisselpipors och andra oljudsmaskiner utdelades i marknadstånden, skulle julbazaren troligen på längden vinna derpå.! Ett par grottor, framställande partier af norrländska landskap med foglar, voro mer skickligt anordnade än de besökande tycktes observera. Ett nödens barn. I lördagsafton syntes en-ung flicka med godt utseende gå fram och tillbaka i portgången i det hus der, Adolf Fredriks polisvaktkontor är beläget. Dragen buro nödens och sorgens stämpel, klädseln svarade illa mot årstiden och förmådde ej skydda henne mot den genomträngande blåsten. De som gingo ut och in Andrade hvad hon gjorde der så länge, ty hennes sorgliga vandring räckte i timmar. Slutligen tilltalade hon en poliskonstapel: — Vill herrn vara så god och föra mig in på vaktkontoret? — Hvad skall ni göra der? — Jag har ingen tjenst, jag har inte mat, inte husrum, inga anhöriga, och jag ville be polisen taga hand om mig. Konstapeln förde henne in på vaktkontoret. Man gaf henne varmt kaffe för att värma upp de domnade lifsandarne, man hörde sig före på åtskilliga ställen efter plats åt den sextonåriga flickan, och redan på lördagsaftonen hade det lyckats polisens välvilliga bemödanden att få flickan i tjenst på ett mjölkmagasin. HKreatursexporten den 14 nov, Ur frih. C. A. Hermelins sednäste rapport meddela vi följande: Efter ånyo intagen last afgick Marya ifrån Göteborg den 14 nov. Sjön, mer våldsam än Ted NAT ER eter Ares er AN KE eng re ig går Te an ESA