Dagens Nyheter – 10 december 1866, sida 1

himmeln tycktes hafva trängt ihop sig till en smal-dunststrimma: Hela den vuxna befolkningen i Petticoat-Lane befann sig på gatan, eller var att skåda bakom de upplysta fönstren, eller utanför dörrarna. Endast barnen tycktes hafva slagit sig till ro. I verkstäderna hyflades, sålades, hamrades och klappades ännu; i bodarne och butikerna köptes, såldes och prutades; på värdshusen stodo och sutto de kring disken, pratade, rökte, drucko öl och porter, i olikhet med engelska bruket underhöll man sig här om aftnarna med hvarandra utanför dörrarne till husen, såsom bruket är i små tyska städer. Den engelska typen tyckes här helt och hållet hafva blifvit, undanträngd af den judiska: Små karlar, feta matroner bland de yngre fruarne och flickorna många gestalter med vackra och yppiga former, karakteristiskt sköna hufvuden, men den orientaliska typen omisskänneligt herrskande hos alla. Här och der såg jag undantagsvis fruntimmershufvuden med blondt; eller rödaktigt hår och ljusare teint. Min följeslagare tycktes här hafva många bekanta. Om detta härledde sig från hans verksamhet såsom poliskarl vid de markvadstillfällen; då de af swellmobsmännen stulna sakerna försäljas, det vet jag icke och frågade honom icke heller, för att ieke göra Petticoat-Lane misstänkt. Han blef emellertid helsad och tilltalad många gånger: En utmärkt vacker, storväxt flicka gick förbi oss för att i en butik göra några uppköp. Hona ådrog sig min uppmärksamhet genom sina regelbundna, sköna drag och genord sitt präktiga hår. För att göra min följeslagare uppmärksam, utropade jag: Se en så vacker flickal! Flickan skrattade och svarade på tyska: Tac