Dagens Nyheter – 10 december 1866, sida 1

Det har blifvit praxis, att då pastor ensam får, t; ex: 15 rdr, så få komministrarna, som bär äro tre, tillsammans t. ex. 5 rdr, eller snarare mindre, ehuru förhållandet borde vara omvändt. Detta är en oerhörd, af tanklöshet uppkommen, orättvisa, som hvar och en hädanefter bör söka godtgöra — men icke i enlighet med någon konvention: — En sådan synes deremot limpligast böra upprättas mellan pastorn och komministrarna, för åstadkommande af gemensam uppbörd af gåfvomedlen och dessas delning; hvarigenom ock de gifvande skulle besparas åtskilligt obehag. Det är naturligt, att i den mån folkets intresse för den liflösa statskyrkan och dess stundom 2ndefattiga tjenare aftager, dessa sednare skola bjuda till att försäkra sig om bibehållandet af siaa verldsliga fördelar. Men om det är absolut nödvändigt att uppehålla en statskyrka; cch kan en sådan icke bestå annorlunda än genom laga tvång, må man då göra hennes tienare till statens och låta deras underhåll, så rättvist som möjligt, drabba alla skattskyldiga, hellre än att genom 8 k. konventioner vissa församlingaf skola påläggas en ojemn och betungande skatt. Det heter visserligen, att församlingen beskattar sig sjelf, men förhållandet är vanligen det, att ett obetydligt fåtal afgör dylika frågor, såsom sednast skett i Storkyrkoförsamlingen; Må man vakta sig för att följa detta exempel, som illa passar i stycke med vår redan vunna kyrkliga frihet och tidens sträfvan att än vidare utveckla densamma. Löneregleringskomiten i Jakobs församling bör besinna det anförda, så att den icke genom ytlig behandling af frågan tillstyrker en tvångsbeskattning, der en sådan icke är af behofvet påkallad: Skulle man likväl; mot förmodan, vilja genomföra en konvention, så bör den göras gällande äfven för pastor, och genom densamma alla sportler borttagas, samt lönerna derefter bestämmas med tillbörligt afseende derpå, att församlingen består sitt presterskap ganska dyra boställen, hvilka nyligen blifrit ombyggda med så betydlig kostnad, att församlingen till utgifternas betäckande årligen tills vidare får vidkännas en beskattning af 10 öre på riksdalern efter 2:dra artikelns bevillning. När härtill läggas de uttaxerade bidragen till kyrkoreparation och kyrkokassa, så utgör församlingens skatt till kyrkan ungefär !4 af samtlige kommunalatskylder och omkring 22 af 2:dra artikelns bevillning, hvilket i sanning icke är någon obetydlighet. Det torde ock böra besinnas, huruvida icke med ett förändradt aflöningssätt borde förenas ackord om hyresersättning till presterskapet, så att församlingen på fördelaktigaste sätt kunde få disponera öfver det välbelägna prestbostället. Någon rättvis lönereglerivg för statskyrkans presterskap kan väl icke lämpligen tillvägabringas församlivgsvis; den måste blifva allmän, och en sådan bör icke låta vänta på. sig länge, dertill äro missförhållandena på många håll för stora. Bäst torde derför vara att tills vidare bibehålla det gamla aflöningssättet, som med förnuftig tillämpning bör gifva hvar och en hvad honom tillkommer. Slutligen må erinras om nödvändigheten af att på sådant sätt kungöra kyrkostämma, att det icke allenast blir allmänt bekant när den skall ega rum, utan ock hvilka frågor vid densamma skola afhandlas; på det hvar och en, som så önskar, må kunna sin rätt bevaka; rr