Dagens Nyheter – 8 december 1866, sida 2

tes knappast ara aderton år garomal. Ett fint vackert ansigte, stora mörkblå ögon, en ädelt formad hvit panna, bekransad af rika bruna lockar — en verklig ros bland detta slödder. Hon var enkelt och ytterst renligt klädd; i hennes yttre och hennes rörelse fanus ej något anstötligt. Hon satte sig med barnet på en af de ännu toma parterrbänkarne. Jag var förvånad öfver den unga flickans skönhet och tilldragande väsende. Hvem är då dender flickan? frågade jag br John: Hon kan då omöjligt — aeTjuf till yrket svarade han. Vi lemnade Victoria Hall. Jag skulle denna natt stiga ännu djupare ned i Londons befolknings schakter. Klockan var nio, då vi kommo ut på gatan från Victoria Hall. Duggregnet hade upphört; men dimman hade blifvit ännu tjockare. En sådan Septemberdimma öfverträffar alla kontinentens dimmor. Den har en brunröd färg och är så tjock, att man tror sig se en vägg framför sig. Gaslågorna, sedda genom denna dimvägg, synas röda och omgifna af en rödbrun ring: Det qvarter, der vi befunno oss; är på aftonen lifligare, än på någon annan tid af dygnet. (Forts.) För drinkare. En Londoner-firma; Wilh. Walth. Brown C:o, hvilken föregifver sig vara i besittning af ett osvikligt medel mot fallenhet för dryckenskap, annonserar i en tysk tidning efter pålitliga agenter i alla större städer, men hvilka sjelfve böra lida af detta onda, på det de kunna bevisa verlden, huru fort de lifva botades;