Dagens Nyheter – 8 december 1866, sida 2

Folkskolans nödvändighet. Med Gud och Sveriges allmoge. Gustaf Wasas valspråk. Upplysning för folket är hvad luften är för växten eller djuret. Den måste uppsupas af roten: det är de arbetande klasserna, och derifrån förflyttas, utvidgad och förädlad, till kronan, ty eljest lefver nationen alltid ett undertryckt, ett osäkert politiskt lif. Förtrycket kommer då antingen utifrån, sedan känslan af eget värde hos folket förkolnat, eller inifrån, ungefärligen af samma orsak, genom prest-, adelseller embetsmannavälde, som, då intet kunskapsljus lyser folket, ostördt kan underlägga sig hvad detta med svettdrifvande arbete hackar fram ur jorden eller släpar hem ur bergen, från skogen. Folket är, som sagdt, roten, hvilken sprider safterna till kronan; och trädgårdsmästarne för odlingen, antingen de sjelfve bära kronan eller äro dess sköldhållare med namn af ministrar, rådgifvare, förtroende-män etc., böra låta sig angeläget vara, att skydda dessa fruktbringande rötter, ty eljest utdör snart hela skogen. I långliga tider ha desse trädgårdsmästare för folken tyvärr alltför mycket misshushållat med sin skog, utödt den genom krig, konskriptioner, skatteutsugningar och dylikt, hvilket allt blef dem så mycket lättare, som ingen folkskola ännu var timrad, hvarifrån minsta flägt om menniskorätt och menniskovärde kunde utgå: Hos oss har det merändels stått något bättre tilli detta afseende än i flera andra länder; ty genom den vetgirighet, som alltid innebott hos nordens folk — ett arf från sagolystna och bedriftsökande förfäder — har den svenske bondemannen alltid egt en andlig besutenhet, som hans kamrater i de södra länderna saknat. Denna lilla andliga odling hos befolkningen underhölls förr i tiden genom undervisningen i hemmet och öfvertogs, sedan nationens fordringar blefvo större, af de allmänna skolorna för folket. Sådana tillökningar af folkets andliga kapital kräfvas ock i den mån den egentligen arbetande folkstammen vinner ett friare tillträde till allmänna värf, när frågor i dess egna angelägenheter oftare hänskjutas till eget omdöme. Råmärkena inom detta fält framflyttades ogement långt genom representationens omändring hos oss förlidet år; deraf blir då en korallarisk följd, att folkskolorna måste utvidgas i större mån, än hvad de voro i början af 1840-talet, då de först bildades (mycket genom den nyligen aflidne P. Sahlströms bearbetning) och till och med från hvad de nu äro, fastän de blifvit betydligt förbättrade och nästan omlagda. Den elementära bildning; som folkskolan lemnar åt det egentliga folkets barn; för så stora fördelar med sig åt landet, alt det blir en af alla tiders förnämsta uppgifter, att hädan