Dagens Nyheter – 7 december 1866, sida 2

Article Image
vit häktad 1 Falköping. Han innehade en sedel å 500 rdrs valör af Mälareprovinsernas enskilda bank, daterad dena 1 aug. 1856 AF 5642, Litt. A. Hejsarinnan af Mexikos helsoftöllstämd är allt utom tillfredssällande. Hennes förstånd är fullkomligt förvirradt och motviljan för hennes omgifning och fruktan för att blifva förgiftad tilli stället för aftager i så bög grad, att det är förenadt med mycken svårighet att vara i hennes närhet. Hennes förskräckelse för att blifva förgiftad har kommit henne på den tanken att endast förtära den mat, som kokas i hennes närvaro. En liten kokspis af jern har derför uppställts i en af hennes salonger och hon lefver i den tro, att allt hvad hon förtär tillredes der, ehuru detta naturligtvis icke är händelsen. Hon beskrifves vara så afmagrad och henhes ansigte så affallet, att de vackra, uttrycksfulla ögonen nu förefalla onaturligt stora. lMHennes enda önskan är att få återvända till Mexiko, för att der i egen person få försvara sin mans sak, och råsom skäl för denna sin önskan åberopar hon städse den framgång, som krönte orleanska jungfruns bjeltemodiga tillgifvenhet för konung och land. Fotografi. En fotograf Skaife förfärdigar nu fotografiporträtier pi följande egna sätt. Fotografieringen sker i ett nästan mö.kt rum; så snart förberedelserna till fotografierin gen blifvit träffade, afvaktar konstnären ett ögonblick, då den sittande personen befinner sig i en helt naturlig, otvungen position; nu fylles kammaren plötsligt med ett magiskt ljus, som med blixtens hastighet upphör, och fotografieringen är verkställd. Verkan är så hastig att den ifrågavarande personen icke har tid att röra en enda muskel, och man berömmer också derför dessa slags fotografier, att de återgifva det naturliga uttrycket i en ännu hittills ouppnådd grad. Ljuseffekten vid fotografieringen åstadkommes medelst pulveriseradt magnesium och chlorsyrad kalk, hvilka i en jernkapsel upphettas öfver en spritlampa. Ka doktorinna promoverades nyligen åter i Paris och i slutet af förra månaden höll en amerikansk doktorinna, Mary Walker, i London en offentlig föreläsning, till hvilken ett talrikt, nyfiket auditorium bade infunnit sig. Doktorinnan Mary är af späl kroppsbyggnad och liknar mera en gosse än qvinna, hvilken likhet blir , ännu mera påfallande derigenom, att hon bär sitt hår tillbakastruket och upplagdt i en liten flätkorg i nacken. En tätt åtsittande rock, ett slags mellanting mellan bonjour och klädning, omslöt hennes figur från skuldrorna till nedanför xnäen. Under detta plagg bar hon svarta byxor: En urkedja hängde fram ur fickan för uret och hvita handskar fulländade föreläsarinnans kostym. Inledningen till föreläsningar utgjorde en förklaring och ett rättfärdigande af de bevekelsegrunder, hvilka förmått henne att välja läkareyrket, och derefter öfvergick hon till en skildring af sin studietid och sina öden och erfarenheter såsom praktiserande läkare och såsom läkare vid staben i den nordamerikanska armön. Vid sjutton år ingick hon i en medicinsk skola, der talrikt besökta föreläsningar för båda könen höllos, och hennes största obehag var de förebråelser hon fick uppbära för sin önskan att närvara vid operationer, och de ständigt besvärliga, långa kläderna. I lyceum, der hon, jemte tvenne andra damer bevistade föreläsningarne, botade flere studenter med att afgå, men denna opinionsyttring uteblef likväl. Hon hade, berättade hon, gerna önskat att under Krimska kriget göra tjenst såsom frivillig på lasaretterna, men då kriget snart slutade, be slöt hon att egna sig åt behandling af barnoch fruntimmers-sjukdomar och att blott behandla männer på deras hustrurs uttryckliga begäran. Det vore ett ovederläggligt faktum, menade hon, att långa kläder i grund förstörde fruntimmerna: alla läkare visste det, men kunde ingenting göra vid saken. Man borde emellertid afräpna åtlöjet genom tålamod. Det hade Ju funnits eu tid, då man skrattade åt karlar, hvilka begagnade paraply. Slutligen gaf hon sig i färd med att tala om nordamerikanska DN och politiken. Ahörarne blefvo otålige och troppade småningom utaf, inan föreläsningen var slut.

7 december 1866, sida 2

Thumbnail