Dagens Nyheter – 4 december 1866, sida 2

Öfversvämningarne i norra England. En jernvägsbro bortspolad och ett bantåg förolyckadt. En korrespondent från distriktet Bradford beskrifver i följande ordalag de verkningar, hvilka vattuflödet åstadkoramit i hans grannskap: Ofverallt inom distriktet hade floden lemnat spår efter sina olycksbringande verkningar. Sedan vattnet sjunkit undan, såg man öfverallt på eu stor omkrets folk ifrigt sysselsatte med att rödja ur vägen de massor af dy, som vattnet qvarlemnat, och att pumpa vattnet ur sina källare. Ångoch andra maskiner voro på flere olika ställen i verksamhet för att länsa magasinernas källrar. Lägre belägna sträckor voro då ännu betäckta med breda strömmar af djupt vatten; tusentals tunland åker och betesmark hade varit follkomligt öfversvämmade. Ofverallt såg man uppryckta träd — topparne af de, hvilka lyckats bebålla sitt rotfäste, stucko upp ur vattnet, liksom för att tillkännagifva sin tröstlösa belägenhet. Omkring klockan half sex på aftonen den 16 november bortförde den allt förhärjande floden åtta eller tio luftiga hvalf, hvilka vid Eshbalt på Midland-jernvägen bildade en lång viadukt. Olyckan tillkännagsfs genom ett ljudeligt brakande, hvilket hördes af en skeuläggare ute på linien. Han sprang ögonblickligen till närmsta station och inberättade förhållandet. Denna hans raskhet och stationsinspektorens i följd deraf vidtagna åtgärder har man sannolikt att tacka för bevarandet af många menniskolif. Sedan stoppsignal blifvit hissad vid stationen, sprungo stationsinspektoren och flere af stationskarlarne skyndsamt banan framåt, för att hejda ett väntadt godståg. Dä de kommit på andra sidan om den rasade bron, kom tåget fram ur en tunnel hvilken utmynnar på kort afstånd från bron. Man signalerade ögonblickligen stopp, men tåget framskred icke desto mindre må sakta fart mot bron. Knappast hade lokomotivet kommit ut på den ännu qvarvarande delen af densamma, förrän äfven denna under ett förfärligt brak nedstörtade jemte hela tåget, hvilket i fallet naturligtvis: krossades i spillror. Vattnet hade undergräft brons landfäste åt tunneln till och detta nedstörtade då maskinens tyngd kom derpå, och drog med sig återstoden af bron. Lokomotivföraren och de andre tjenstemän, hvilka medföljde tåget, hade redan hoppat af, då detta störtade ned i djupet. I Wortn-dalen, mellan Keigbly och Haworth såg man vid hvarje steg spår af de förhärjningar, floden åstadkommit, och landet ofvan och nedanför Keighly var en ofantlig brusande flod, som i sitt vilda lopp rykte med signästan allt, som var i dess väg. Fabriker och boningshu