Dagens Nyheter – 3 december 1866, sida 1

hindra verkställandet af en handling, hvilken jag nu; sedan jag blifvit upplyst om ett och annat, hvarom jag förut icke haft någon aning, anser vara ett brott. i — Det hade varit min pligt att uppskjuta afrättningen, yttrade den okände, äfven om den dömdes brottslighet blifvit till fullo bevisad. Hans majestät konungen; fortfor han, har nemligen tillsagt att ingen dom, fälld öfver Redmond ONeil, får verkställas, förrän hans majestät sjelf bekräftat densamma: Den största öfverraskning afspeglade sig i allas blickar. — Det gläder mig oändligt att höra detta; sade Flood. Länge lefve hans majestät! Ni har förbjelpt oss ur en stor förlägenhet herr general. — Här ha ni order om afrättningens uppskjutande; sade den okände; som emellertid skrifvit några rader: Major Strange; ni skall se till att mina befallningar blifva noggrannt utförda. Släpp ingen in till herr ONeil, som ej är försedd med ett af mig egenhändigt undertecknadt tillståndsbevis: Majoren bugade sig: — Löjtnant Chells, fortfor den förmente generalen: Ni skall genast i spetsen för femtio man begifra er till S:t Hildas håla, i hvilken fröken Talbot tyvärr ännu är fången: Jag behöfver icke särskildt uppmana er att använda all möjlig skyndsamhet: Jag är öfvertygad om att ni har ett menniskovänligt hjerta och ett ridderligt sinne, hvilka äro mägtiga sporrar vid fullgörandet af ett uppdrag sådant som detta. — Förlåt mig, svarade den unge ofliceren, hvilken var särdeles glad öfver att ha erhållit