Dagens Nyheter – 3 december 1866, sida 1

Ett tal af John Bright. För några dagar sedan gafs i Manchester en stor bankett för valreformens förkämpe i England, hr John Bright. Festen egde rum i Frihandels-salongen. Bright höll ett längre tal; hvarur vi meddela ett utdrag: Man sade mig i Leeds, att nära 5,000 personer betalade 4 rdr 50 öre hvar och en för att komma i tillfälle att få närvara vid mötet i dervarande stadsbus-sal, och jag skulle tro, att det är ett faktum, som har någonting att betyda; då man tageri betraktande, hvilken samhällsklass det öfvervägande antalet af de i mötet deltagande tillhörde. Om någon skulle ifrågasätta detta, skulle jag blott bedja honom infinna sig i afton här i denna salong. Här är den största och vackraste salong i Stora Britanien, den största och vackraste salong i Europa — ja, jag tror den största och vackraste salong i hela verlden — och likvisst är denna salong ända till trängsel fylld med personer; hvilka våra motståndare, för såvidt de vilja hålla sig till sanningen, måste erkänna vara aktningsvärda och inflytelserika: Jag betviflar, att i detta konungarike någonsin hållits ett möte, mera talrikt besökt, mera betydelsefullt, mera enigt, mera stort i hvarje hänseende, än detta möte här i afton. Det är nu för tiden på modet att smickra och kurtisera medelklassen. Man stryker denna klass om munnen med att säga den, att politisk makt blifvit lagd i dess händer sedan genomförandet af 1832 års representationsreform. Före 1832, säger man, låg makten i lordernas och de store egendomsegarnes händer, men efter detta år har den legat i medel-klassens händer; och man frågar nu, om denna klass är villig att lägga denna makt i händerna på den mera talrika; och, såsom desse personer försäkra, en mera farlig klass, hvilken icke blott skulle öfverväldiga den högsta klassen — lorderna och de stora egendomsegarne — utan äfven den stora medelklassen; hos hvilken den politiska makten nu säges hvila;: De söka intala medelklassen; att den har vidt skiljda intressen att bevaka gentemot den stora del af befolkningen, hvilken ännu icke kommit i åtnjutande af sina politiska rättigheter och förmåner. De säga, att en klass har makten, och den andra icke; och de varna medelklassen för att ingå bolag med de från makten uteslutne, och skrämma med, att den nya kompanjonen skulle detronisera sina förra principaler och tillskapa en egen, okunnig, vrångvis och sjelfvisk makt. Sådant är det skäl, man anför för att förmå medelklassen att icke på ringaste sätt medverka för att göra de arbetande klasserna delaktige af den politiska makten: Jag skulle blygas för att stå i en talarestol och anföra ett sådant skäl. Finnes väl i någon sannt liberal och reformvänlig, offentlig mans tal och skrifter en så farlig och så skandalös politik försvarad, som den desse män tillämpa? Då