Dagens Nyheter – 1 december 1866, sida 2

berg invid Bastia; der hon hade sitt hem. Under vägen fick hon af honom höra, att han vär en främling, en fransman. Den korsikanska gästfriheten tillät icke att låta främlingen bortgå utan förplägning, hvarföre Bernadotte, då de framkommit till hyddan; måste inträda med sin sköna ledsagerska, hjertligt välkomnad af hennes föräldrar, hvilka genast bjödo honom på mjölk och ost — det fattiga korsikanska folkets enda skatter. Alltifrån denna afton var Bernadotte en hvardagsgäst i den sköna Giulias hydda: Lyckliga stunder för den öfversälle ynglingen! På bestämd tid; när Giulia efter solnedgången återvände till byn, sedan hon fört sina varor till staden, väntade henne Bernadotte för att ledsaga henne hem. Efter intagen måltid gick Giulia hvarje afton, numera alltid i sin älskades sällskap, till brunnen, som låg i slutet af byn för att hemta vatten: I söderns länder är, såsom bekant, brunnen från morgon till afton omgifven af en mängd qvinnor och barn, som hämta vatten. Den är poesiens och det glada umgängets källa. Huru förtjusande var icke Giulia, när hon med kopparflaskan på hufvudet nedsteg till brunnen med ett gladt leende lekande i det intågande ansigtet; då hennes öga hvilade på ynglingen vid hennes sida! Och hand i hand sutto de tillsammans skrattande och skämtande, vattnet sorlade vid deras fötter och satte musik till deras kärleksord. Efter någon tid friade Bernadotte till flickan; men fadren, som var en för Korsikas förhållanden temligen välmående bonde, nekade den fattige soldaten; som arbetade såsom daglönare, sin dotters hand. Underbart och djupt förborgadt i framtidens dunkla sköte är menniskors: